070929
efter 00slaget, börjar bli amatör på att tajma det där..
Igår var jag med Nadja på förmiddagen. Gled i centrum och slösade pengar, sa hej till hennes mormor och drog vidare till Kista. Där träffade vi <3 och när vi var klara där så åkte jag med honom hem. Är så glad att Nadja gör sådana framsteg, att vi kan umgås som folk och att hon orkar, hon är så stark. Så jäkla stark. Gjorde inte så överdrivet mycket ambitiöst på kvällskvisten där, massa mys.
Purématningen blir bara bättre och bättre med lillshajten, slukade morotspurén hemma hos <3 igår med en lite störra portion som om det vore en piece of cake, bara sådär. Och idag så drog han i sig nästan lika mycket av majs och potatispuré. Så fort han fått smak för grönsakspuréerna ska jag börja göra hans mat själv. Har min obrutna förpackning med en mixer i som tigger om att användas, dock tror jag att jag kommer fortsätta köpa grönsakerna på burk men göra potatisen och köttet och så själv.
Idag mötte jag upp Sandra. Åkte till Jakan, slösade lite pengar, hyrde film och drog förbi sibylla på vägen till mig. Sen dess har vi väl ätit, snackat skit, kollat film, nattat protesterande barn och hamnat här. Jajo, inte så mycket mer att säga. Harebra.
Varför kommenterar inte folk? ^o)
Igår var jag med Nadja på förmiddagen. Gled i centrum och slösade pengar, sa hej till hennes mormor och drog vidare till Kista. Där träffade vi <3 och när vi var klara där så åkte jag med honom hem. Är så glad att Nadja gör sådana framsteg, att vi kan umgås som folk och att hon orkar, hon är så stark. Så jäkla stark. Gjorde inte så överdrivet mycket ambitiöst på kvällskvisten där, massa mys.
Purématningen blir bara bättre och bättre med lillshajten, slukade morotspurén hemma hos <3 igår med en lite störra portion som om det vore en piece of cake, bara sådär. Och idag så drog han i sig nästan lika mycket av majs och potatispuré. Så fort han fått smak för grönsakspuréerna ska jag börja göra hans mat själv. Har min obrutna förpackning med en mixer i som tigger om att användas, dock tror jag att jag kommer fortsätta köpa grönsakerna på burk men göra potatisen och köttet och så själv.
Idag mötte jag upp Sandra. Åkte till Jakan, slösade lite pengar, hyrde film och drog förbi sibylla på vägen till mig. Sen dess har vi väl ätit, snackat skit, kollat film, nattat protesterande barn och hamnat här. Jajo, inte så mycket mer att säga. Harebra.
Varför kommenterar inte folk? ^o)
070926
Batterierna i digitalkameran var döda idag, Carro är skyldig till bilderna.
Idag vart jag väckt kl 8 av mobilen, självklart vaknade Oliver då också. Så då väckte jag <3, för inte kunde jag hålla mig vaken och förväntansfull i 3 timmar till för mig själv inte. Vi låg och mös och lekte i sängen i säkert 2, 5 timme.. Sen så sålde vi vagnen, jag saknar den redan. Var lite nostalgiskt att se min fina rosa kammovagn försvinna. Men det gick över så fort jag såg min nya City Elite. Kärlek till den. Köpte den som sagt av Carro. Jag är jätte nöjd och Olivfisen trivs som fisken i vattnet i den vagnen. Efter vi hade mött upp Carro och Leobus i Ullriksdal åkte vi in till stan och gick en snabbis på Åhlens bland babygrejerna. Köpte en jätte söt labanmobil med spegel till vagnen, måste bara vara lite kreativ o styra upp något då Oliver får spökena i huvudet.
Sen mötte jag och <3 upp Bella och lilla Flisan. Vi åkte ut till Outlet, där köpte jag en skötväska som matchar vagnen, en ny älsklingsmössa och en Lundmyhr snuttefilt då jag hade vart så klantig och glömt Olivers Phu filt hemma. Det är nog första gången det händer. Men han var glad och nöjd över den nya filten, gosade in sig i den och somnade gott en bra stund.
Han fick banan idag igen och det gled ner. Han äter inte lika mycket av bananen som av morotspurén. Men han ska få banan tills bananerna är slut sen kör vi igång med potatis. Här går det undan.
Usch. <3 är inte här. Visserligen är det ju skönt att ligga och breda ut sig i sängen, men jag kommer nog frysa. Så efter jag har grovstädat i mitt rum för att lyckas bli så trött att jag faktiskt kan förmå mig att gå och lägga mig så ska jag linda in mig i tonvis av filtar och sen krypa ihop som ett annat litet mongo och sakna <3. Känns som det är en evighet tills på fredag. Visserligen så är det bara typ en dag, men det är två nätter. Två nätter utan en av mina favoritgrabbar. Känns så bra när han är här, som att det liksom ska vara han, jag och Olivfisen. Vi är ett sånt naturligt crew på nåt vis, vet inte. Men det känns som att en tredjedel av oss är borta nu iaf, så är det. Hua, snart är det fredag.
Imorgon är det dags för öppna förskolan med S igen. Håller verkligen tummarna för att det ska gå bättre den här gången. Hoppas hoppas hoppas. Men ändå inte för mycket. Äsch, det är som det är med det där. Tycker det är synd att vi ens gör det när han inte ens gör det halvhjärtat.
Kommentera mera ^^
070925
Att bero på apelsiner och sånt så fick jag faktiskt fyra jätte fin rosor igår. Tack <3.
Nu har jag haft mensvärk i 3 dygn, det är inte kul längre. Men men. Idag så började vi dagen segt som vanligt men var ändå ute redan vid 11:30.. Då travade vi bort till Bananhusen och var på en träff för unga mammor i Järfälla. Det var jag, Linda och en tjej till som hade en dotter på 9 månader. Det var ganska trevligt. Vi fikade lite och när det sedan var dags för en liten sångsamling så sov både Oliver och Zandra, så den andra tjejen fick ha sångsamling själv med alla mammor och ledarna.
När jag var klar där och träffen var slut knatade jag ner till pendeln, åkte in till stan för att möta <3 och åka förbi Derbyshoppen. Träffade Bella och Flis en snabbis också. Sen åkte vi till jakan, inhandlade blöjor och banan. Mötte upp syrran och hennes karl på vägen också. När vi kommit hem drog <3 iväg för o byta däck på bilen och ha sig. TOMT här utan honom.
Olivfisen fick smaka banan idag. Han var väldigt skeptisk till den nya konsistensen. Så vi fick ta en pause, men när vi provade igen efter en halvtimme så gick det så pass bra att han skrek efter mer. Kul att se att lillshajten börjar lära sig och växa, det är så kul samtidigt som det gör lite ont. Han ska ju alltid vara min lilla bebis.
Min vagn blir såld imorgon kl. 11. Efter det åker jag och möter upp Carro och köper min efterlängtade City Elite i aqua blå av henne. Förhoppningsvis hinner vi snacka en liten stund också så småfisarna får hälsa. Efter det ska jag in till stan och möta Bella för att sedan åka till Babyland och Outlet.
Orkar verkligen inte skriva mer idag. Ska ta itu med städning och förhoppningsvis hitta min jävla mobil.
Nu har jag haft mensvärk i 3 dygn, det är inte kul längre. Men men. Idag så började vi dagen segt som vanligt men var ändå ute redan vid 11:30.. Då travade vi bort till Bananhusen och var på en träff för unga mammor i Järfälla. Det var jag, Linda och en tjej till som hade en dotter på 9 månader. Det var ganska trevligt. Vi fikade lite och när det sedan var dags för en liten sångsamling så sov både Oliver och Zandra, så den andra tjejen fick ha sångsamling själv med alla mammor och ledarna.
När jag var klar där och träffen var slut knatade jag ner till pendeln, åkte in till stan för att möta <3 och åka förbi Derbyshoppen. Träffade Bella och Flis en snabbis också. Sen åkte vi till jakan, inhandlade blöjor och banan. Mötte upp syrran och hennes karl på vägen också. När vi kommit hem drog <3 iväg för o byta däck på bilen och ha sig. TOMT här utan honom.
Olivfisen fick smaka banan idag. Han var väldigt skeptisk till den nya konsistensen. Så vi fick ta en pause, men när vi provade igen efter en halvtimme så gick det så pass bra att han skrek efter mer. Kul att se att lillshajten börjar lära sig och växa, det är så kul samtidigt som det gör lite ont. Han ska ju alltid vara min lilla bebis.
Min vagn blir såld imorgon kl. 11. Efter det åker jag och möter upp Carro och köper min efterlängtade City Elite i aqua blå av henne. Förhoppningsvis hinner vi snacka en liten stund också så småfisarna får hälsa. Efter det ska jag in till stan och möta Bella för att sedan åka till Babyland och Outlet.
Orkar verkligen inte skriva mer idag. Ska ta itu med städning och förhoppningsvis hitta min jävla mobil.
070924
När jag vaknade inatt låg mina två sötnosar och sov likadant. Så sjukt gulligt, tror jag gick sönder lite för det var så gulligt. Idag var det en seg start på dagen som vanligt, är ändå ganska svårt att ta sig ut på förmiddagen då Oliver äter typ en gång i timmen på morgonen för att sedan göra ett uppehåll mitt på dagen.
När <3 hade åkt var det dags att gå och möta upp S. Vi gick till öppna förskolan och S visste inte vad han skulle göra, första kommentaren när vi kom in var; "vad tråkigt det är här". Jag var tvungen att säga åt honom att hämta leksaker och visa Oliver. Ganska tragiskt att han inte kan ta egna initiativ, var tvungen att nästan tvinga honom att vara med på deras sångsamling medans jag satt och läste i en bok. Han verkar ha så svårt att förstå att han måste göra sådana saker också. Vi var inte ens där hela timmen, jag gick ut för att röka för att lämna dom ifred. Tror jag stressrökte undermedvetet, men när jag skulle gå in igen står han vid dörren och Oliver gråter och han har telefonen i handen och ringer på mig. Då tog jag Oliver och började klä på honom för att gå hem.
Gick förbi Nadja för att hämta pengarna hon var skyldig mig och tvinga med henne ut på en promenad. Vi tog en vända till centrum, hälsade på hennes snubbe och kollade in priset på kappan jag vill ha. Den går på en 1000lapp, men det är den värd. Så snygg den är. Sen tog vi bussen till ICA och handlade det nödvändigaste till båda hemmen. Sen hemåt.
På vägen fick jag sms av Carro, jag får köpa hennes vagn!!! Lycka.
Oliver fick morotspuré idag igen, slank ner alltihop precis som igår. Trodde det skulle bli betydligt större protester då han är väldigt snorig. Men han fick i sig hela alltet (lika stor mängd som igår) och drack lite vatten på det. Sen vart det bad och pyjamas. Nu är han helt hypad och leker med <3. Jag ska äta middag snart och bli glad. Jävla bajshumör.
Kommenteraaaa då.
070923
Idag har varit en bra dag. Har börjat vara ute mycket mer med Oliver igen. Kan bero på att jag inte behöver gå ut ensam hela tiden nu. När jag var på lägret med Xist insåg jag verkligen hur bra han mår av frisk luft och hur gott han sover för natten. Vet att det kanske låter dumt att jag insåg det då, men har säkerligen skjutit bort tanken sen innan för att jag har tyckt att det är så trist att gå ut själv med Olivfisen när han oftast bara somnar i vagnen.
Idag vaknade vi, klev upp och lekte massa med Oliver, klädde på oss efter fyra timmars morgonsegande hemma och åkte in till stan. Kors i taket, hur ofta lämnar jag Jakobsberg? Men den här månaden har jag kostat på mig ett månadsmärke så nu ska jag tametusan utnyttja det också.
Har ändrat mig om vilken färg jag vill ha på min City Elite. Vill ha en aqua blå. Har jag tur får jag köpa Carros. Hon har inte haft den mer än en månad så, köper den säkert till nästintill nypris.
I stan så träffade vi Anna. För er som inte vet, så är det Olivers ena gudmor. Jag har letat som en galning enda sen Oliver föddes efter en napphållare med ring eftersom att jag inte köper nappar med ringar till Oliver. Hittade en efter många om och men och dagars av letande på hemköp inne i stan, köpte dessutom två nya supertuffa nappar. Nu vet jag vart jag ska köpa nappar i fortsättningen iaf, tusan vad tuffa dom var. Köpte ett par fina jeans åt lillshajten på Åhlens också som han så fint ska få inviga imorgon.
Har hela veckan fullspäckad och det känns grymt! Imorgon ska jag och Oliver på öppna förskolan här i Jakobsberg en timme med S. Nu var det jätte länge sedan sen dom träffades sist och jag tycker det är synd, ska se hur det går den här veckan. Har ju varit ett jävla tjaffs om att familjerätten bestämt att han "bara" får en timme två gånger i veckan till att börja med. Lite snålt kan jag tycka att det är också, men eftersom Oliver har mått så himla konstigt och vart helt förkrossad de senaste gångerna dom träffats och efteråt så känns det mycket bättre med en mjukstart. Så imorgon när vi ska till öppna förskolan har jag nog tänkt att sätta mig ner och prata med någon i personalen och förklara våran situation, se om det finns något stöd S kan få. Mitt stöd får jag på Xist, så förhoppningsvis finns det någon som kan hjälpa honom att komma närmare Oliver.
På tisdag ska jag på första mammaträffen för unga mammor i Järfälla. Hoppas Linda hakar på, efter det ska vi in till Xist eftersom att dom har öppet som längst på tisdagar, sen bär det av hem till <3 och sova där. På onsdag ska jag sälja min vagn och köpa ny. Längtar som en tok, nu sitter ju min lillfis själv så en sittvagn nu är alldeles perfa. Ska dessutom kosta på mig en ny matchande skötväska och åkpåse oavsett om jag köper vagnen av Carro eller nu på babyland. På torsdag är det öppna förskolan med S igen och på fredag hoppas jag på en skön ute dag med <3, om han inte ska jobba dvs.
Idag började jag om med pureérna, tror inte han var mogen förra gången vi försökte. Oliver smaskade i sig allt jag erbjöd (ungefär en matsked). Kladdigt vart det men inte på långa vägar lika kladdigt som förrut. Så nu ska jag köra på med morotspurén i några dagar så han vänjer sig vid smaken, sen ska jag faktiskt prova med potatis. Måste bara köpa hem flytande matfett. Sen ska jag göra iordning en massa så man frysa in. Ska dessutom passa på och köpa en plasthaklapp som man kan köra i diskmaskin eller bara skölja av efteråt istället för dom jag har som måste tvättas efter varje användning.
Jag börjar bli kär på riktigt nu. Känns som att <3 passar in så bra i våran vardag. Han hjälper mig med Oliver så otroligt mycket, känns fan som man aldrig blir för trött längre. Och så fort Oliver sover så kan vi koncentrera oss på varandra. Det är så mysigt, så himla mysigt. Pirrar i magen på mig och hjärtat skuttar lite extra så fort han ler. Det är så jävla underbart!
Kommentera mera ;)
Idag vaknade vi, klev upp och lekte massa med Oliver, klädde på oss efter fyra timmars morgonsegande hemma och åkte in till stan. Kors i taket, hur ofta lämnar jag Jakobsberg? Men den här månaden har jag kostat på mig ett månadsmärke så nu ska jag tametusan utnyttja det också.
Har ändrat mig om vilken färg jag vill ha på min City Elite. Vill ha en aqua blå. Har jag tur får jag köpa Carros. Hon har inte haft den mer än en månad så, köper den säkert till nästintill nypris.
I stan så träffade vi Anna. För er som inte vet, så är det Olivers ena gudmor. Jag har letat som en galning enda sen Oliver föddes efter en napphållare med ring eftersom att jag inte köper nappar med ringar till Oliver. Hittade en efter många om och men och dagars av letande på hemköp inne i stan, köpte dessutom två nya supertuffa nappar. Nu vet jag vart jag ska köpa nappar i fortsättningen iaf, tusan vad tuffa dom var. Köpte ett par fina jeans åt lillshajten på Åhlens också som han så fint ska få inviga imorgon.
Har hela veckan fullspäckad och det känns grymt! Imorgon ska jag och Oliver på öppna förskolan här i Jakobsberg en timme med S. Nu var det jätte länge sedan sen dom träffades sist och jag tycker det är synd, ska se hur det går den här veckan. Har ju varit ett jävla tjaffs om att familjerätten bestämt att han "bara" får en timme två gånger i veckan till att börja med. Lite snålt kan jag tycka att det är också, men eftersom Oliver har mått så himla konstigt och vart helt förkrossad de senaste gångerna dom träffats och efteråt så känns det mycket bättre med en mjukstart. Så imorgon när vi ska till öppna förskolan har jag nog tänkt att sätta mig ner och prata med någon i personalen och förklara våran situation, se om det finns något stöd S kan få. Mitt stöd får jag på Xist, så förhoppningsvis finns det någon som kan hjälpa honom att komma närmare Oliver.
På tisdag ska jag på första mammaträffen för unga mammor i Järfälla. Hoppas Linda hakar på, efter det ska vi in till Xist eftersom att dom har öppet som längst på tisdagar, sen bär det av hem till <3 och sova där. På onsdag ska jag sälja min vagn och köpa ny. Längtar som en tok, nu sitter ju min lillfis själv så en sittvagn nu är alldeles perfa. Ska dessutom kosta på mig en ny matchande skötväska och åkpåse oavsett om jag köper vagnen av Carro eller nu på babyland. På torsdag är det öppna förskolan med S igen och på fredag hoppas jag på en skön ute dag med <3, om han inte ska jobba dvs.
Idag började jag om med pureérna, tror inte han var mogen förra gången vi försökte. Oliver smaskade i sig allt jag erbjöd (ungefär en matsked). Kladdigt vart det men inte på långa vägar lika kladdigt som förrut. Så nu ska jag köra på med morotspurén i några dagar så han vänjer sig vid smaken, sen ska jag faktiskt prova med potatis. Måste bara köpa hem flytande matfett. Sen ska jag göra iordning en massa så man frysa in. Ska dessutom passa på och köpa en plasthaklapp som man kan köra i diskmaskin eller bara skölja av efteråt istället för dom jag har som måste tvättas efter varje användning.
Jag börjar bli kär på riktigt nu. Känns som att <3 passar in så bra i våran vardag. Han hjälper mig med Oliver så otroligt mycket, känns fan som man aldrig blir för trött längre. Och så fort Oliver sover så kan vi koncentrera oss på varandra. Det är så mysigt, så himla mysigt. Pirrar i magen på mig och hjärtat skuttar lite extra så fort han ler. Det är så jävla underbart!
Kommentera mera ;)
070922
Hemma igen. Var riktigt skönt att komma hem faktiskt. Visserligen kändes det lite småtrist att tiden där ute gick så himla fort. Men, skönt med sin egen säng och att bara höra sin egen unge skrika. Vi har gjort ganska mycket faktiskt, första dagen så tovade vi ull (var ingenting jag hade tålamod till men testade iaf) och efter middagen så gick vi ner till vattnet när några fiskade. Då jag är rädd för vatten, fiskar och maskar så satt jag och Oliver på en stol vid strandkanten och tittade på när dom andra fiskade. Sen på kvällen fick jag lära mig babymassage. Trodde aldrig att jag skulle få Olivfisen att ligga stilla så pass länge. Visserligen låg han inte så stilla som lilla Nicolas men han njöt och försökte inte komma undan. Efter det så somnade han jätte gott. Så det är verkligen något som jag ska fortsätta med, vi fick verkligen den kontakt igen som vi så ofta fick när han var mindre och fortfarande kunde ligga stilla naken på min säng och jag satt mitt emot och vi hade ögonkontakt och pratade lite, på senare tid har han blivit för vild och bara vart helt torktumlig och rulla runt överallt efter badet oså, men under babymassagen hade vi den ögonkontakten, samspelade utan att leka vilda lekar. SÅ OTROLIGT MYSIGT. Så på onsdag i samband med vagnköpet ska jag köpa hem babymassageolja och lära mig lilla häftet jag fick med olika grepp utantill. Sen ska han få massage varje kväll efter badet. Så skönt när han somnar för natten redan innan kl 21. Visserligen vill han upp vid 7, men det är bara att bita ihop och kliva upp. Sover 2 timmar med honom sen på dagen istället så det går. Han verkar må mycket bättre av den nya dygnsrytmen han har fått där ute så jag ska göra allt för att försöka hålla den kvar så länge som möjligt.
Andra dagen så var vi på promenad på förmiddagen och efter lunchen så skulle vi göra gipsavtryck, det jag såg mest fram emot. Självklart så sov jag när dom höll på, men får köpa hem något sånt där och fixa det själv hemma istället, kan man köpa en matchande ram också. På kvällen skulle en utav ledarna hålla i något han kallade för "Musik och beröring". Trodde det skulle vara jätte mysigt mtp att Oliver älskade babymassagen och han blir lyrisk när man sjunger och gör saker samtidigt. Men han var helt enkelt för trött och ville somna istället, så jag gick och nattade honom. Vägrar tvinga honom att vara vaken på samma sätt som jag vägrar tvinga honom att somna. Man kan inte tvinga någon till något som man inte vill, och framför allt inte en liten bebis på 5 månader som inte förstår mer än det som är just nu.
Inte bara jag som haft supermys med de andra föräldrarna och deras barn, Oliver och Lindas dotter Zandra hade lite mysigt dom med. När jag lade Olivfisen bredvid henne trodde jag hon skulle åka på storstryk den lilla stackaren, visserligen skiljer det bara 2 veckor mellan dom men Oliver är betydligt större. Men istället kände de på varandra, tittade, försökte ta varandra i handen och kramades lite. Riktig babylöööve.
Jag hade ett jättestort utbyte av diskussionerna som fördes på kvällarna mellan oss föräldrar då barnen sov, tänker inte gå in på vad vi pratade om och vad som sades, det som sades där stannar där.
Det var riktigt skönt att komma hem. Direkt när jag klev av bussen så såg jag <3. Hjärtat blev gaaalet. Borta bra, men hemma bäst. Ska bli grymt skönt att sova i sin egen säng inatt. Grymt skönt att inte vakna av andras barn utan att bara ha sitt eget att bekymra sig över.
Jag har lagt ner det här med att få Oliver att somna i sin egen säng, det funkar inte. Han blir bara jätte ledsen och gråter så han somnar med mig men blir flyttad till sin säng när jag går och lägger mig. Jag vet att det kanske är dumt att "ge upp", men jag vill inte att Oliver ska somna nånstans där han fortfarande inte vill somna och känner sig otrygg. Det där kommer med tiden, någon gång kommer han faktiskt somna själv. Han är trotts allt bara fem månader.
Nu ska jag lyfta över Oliver, köra igång en tvättmaskin och sen krypa ner hos <3 och ta igen alla de kramar jag saknat i helgen!
Du som tidigare avskydde mig; hur kommer det sig att man läser en blogg som skrivs av någon man inte tycker om? :) Skulle aldrig falla mig in.
Keep up the good work med kommentarerna, skitkul! :)
070920
GRATTIS SANDRA 20 ÅR!
efter 00slaget igen. Vad hände med mina sovvanor?
Usch. Idag har jag varit en dålig människa och en dålig mamma. För det första så har Oliver inte fått komma ut på hela dagen, måste vara 2 gången sen han föddes typ. Men han har vart så himla öm och gnällig om benet där han fickvaccinationen idag, så en vilodag tänkte jag. Usch, känner mig så hemsk, har ju själv inte vart ute idag förrutom när jag vart på altanen och förpestat luften där. Usch, nej. Tur att vi åker imorgon, är sagt att vi ska vara ute så mycket som möjligt så jag antar att jag och Oliver kom få frisk luft så det räcker och blir över.
Nu har jag packat, har helt och hållet slarvat bort packlistan som jag visste att jag skulle göra. Och inte fick man en extra på mejlen som Xist utlovade. Suck och stön. Men har iallafall kollat aftonbladets väderprognos så lär väl ha med mig lagom varma kläder till Oliver. Har med både fleeceoverallen och vindjackan så man kan variera sig lite, samt en hel drös tjocka kläder.
Nu ligger kameran på laddning och väskorna är packade. Det ska bli så skönt. Det ska bli så innerligt skönt att slippa få klagomål på något även fast hela lägenheten är undanplockad, maten står på bordet och disken blir fixad. Under dessa två dygn blir det bara ett lagamat och ett disktillfälle. Skoja inte så skönt det ska bli.
Nu har <3 vart här sen i måndags. Imorgon åker jag bort och kommer inte se honom på mer än 2 dygn. Känns tungt, jobbigt. Tar bort inspirationen från att skriva så mycket mer just nu, finner inga ord. Kommer iaf ta med kameran och så uppdaterar jag kanske under lördagen (om jag inte är för uppslukad av <3 dvs) annars så skriver jag garanterat på söndagen!
Så mycket mer hade inte jag att rapportera från dagen.
Ha det bra allesammans och kommentera gärna så jag har lite kommentarer att läsa när jag kommer hem! P&K
efter 00slaget igen. Vad hände med mina sovvanor?
Usch. Idag har jag varit en dålig människa och en dålig mamma. För det första så har Oliver inte fått komma ut på hela dagen, måste vara 2 gången sen han föddes typ. Men han har vart så himla öm och gnällig om benet där han fick
Nu har jag packat, har helt och hållet slarvat bort packlistan som jag visste att jag skulle göra. Och inte fick man en extra på mejlen som Xist utlovade. Suck och stön. Men har iallafall kollat aftonbladets väderprognos så lär väl ha med mig lagom varma kläder till Oliver. Har med både fleeceoverallen och vindjackan så man kan variera sig lite, samt en hel drös tjocka kläder.
Nu ligger kameran på laddning och väskorna är packade. Det ska bli så skönt. Det ska bli så innerligt skönt att slippa få klagomål på något även fast hela lägenheten är undanplockad, maten står på bordet och disken blir fixad. Under dessa två dygn blir det bara ett lagamat och ett disktillfälle. Skoja inte så skönt det ska bli.
Nu har <3 vart här sen i måndags. Imorgon åker jag bort och kommer inte se honom på mer än 2 dygn. Känns tungt, jobbigt. Tar bort inspirationen från att skriva så mycket mer just nu, finner inga ord. Kommer iaf ta med kameran och så uppdaterar jag kanske under lördagen (om jag inte är för uppslukad av <3 dvs) annars så skriver jag garanterat på söndagen!
Så mycket mer hade inte jag att rapportera från dagen.
Ha det bra allesammans och kommentera gärna så jag har lite kommentarer att läsa när jag kommer hem! P&K
070918 (igen?)
Sovmorgon..
Imorse hade jag tydligen lämnat Oliver vaken i sängen med <3 och i ren trötthetsprotest gått och lagt mig i mammas säng för att vila en liten stund. Jag var bombis på att Oliver fortfarande sov, men tydligen så hade <3 och Oliver vart vakna ett himla bra tag innan dom kom och väckte mig vid 12. Tack för sovmorgonen.
Idag har vi nog inte gjort så mycket, nästan ingenting alls. Lekt en massa med Oliver, vart och handlat (2 gånger?), lagat mat, ätit och glott på TV.. Känns som man har gjort hur mycket som helst, är helt slut. Har tänkt att ta tag lite i städningen när jag har bloggat klart.
Imorgon blir det tvätta och packa. Åker ju tidigt på torsdag morgon, Barnens Ö here we come. Har iaf sett till att jag får ha <3 hos mig tills jag ska åka på torsdag, så vi kommer ta samma tåg. Skönt. Då blir det två nätter isär och sen komma hem och träffa <3 igen. Längtar dit redan nu, hur ska jag palla 2 nätter? De 2 nätter på rad vi var ifrån varandra sist hade jag jävligt svårt att sova och fokusera.. Men det kanske blir lättare när man är sysselsatt hela tiden.
Jag lagade mat idag igen, igår var det tacos och idag gjorde jag en köttbulle och pasta sallad. Det var grymt gott, men det verkade som att jag hade i något min mage inte var så vidare förtjust i, har jätte jobbigt med magen. Så min mamma fick natta Oliver ikväll då jag bodde inne på toaletten. Jag vet att <3 med största sannolikhet skulle gjort det om jag bad honom, men vill inte lägga Oliver för mycket på honom. Det är trotts allt inte hans ansvar alls. Han ska inte behöva göra något annat än dom roliga delarna.
Jag har fått massa frågor om min förlossning.. Så nu ska jag väl skriva ihop en liten förlossningsberättelse. Orkar dock inte leta fram förlossningsjournalen så några tider får ni inte;
Fredagen den 13 april var det dags för min igångsättning. Jag vart igångsatt pga vattenavgång två dagar innan och inga som helst antydningar till värkar. Jag åkte in och blev inskriven och fick min första gel. Efter den skulle man vänta i 6 timmar och sedan göra ny vaginal undersökning för att se hur pass mogen tappen var och om den fortfarande var omogen sätta en ny gel. Det blev 4 gelbehandlingar innan jag var öppen 3 cm. Då hade jag haft förvärkar i ungefär 30 timmar, var ganska trött. Hade fått morfin så jag hade lyckats sova iaf 6 av dom timmarna. Då var det tydligen dags att spräcka hål på någon hinna, WHAT? Hur mycket vatten kan man ha? Nåja, efter det satte de ett värkstimulerande dropp och sa att om ungefär 2 timmar sätter värkarna igång. Så då bad jag om lite morfin för att kunna sova. Hah, sagt och gjort sekunden efter att jag hade fått morfinet så satte värkarna igång. Så nå sova för mig blev det verkligen inte. Jag fick epidural, värmekuddar och lustgas. Lustgasen var bäst. Under de 7 timmar som jag låg i värkarbete minns jag inte så mycket, förrutom den oumbärliga smärtan tampades jag med panikångestattacker. Jag mådde riktigt dåligt, hade inte min älskade mamma stöttat mig hela vägen igenom värkarna fram till krystvärkarna vet jag inte hur det hade slutat. Vi brottades, skrek och en himla massa. Men det gick. Efter 7 timmars värkarbete sa de åt mig att sätta mig på en förlossningspall för nu var jag minnsann 10 cm öppen och skulle hjälpa lillskiten ner i förlossningskanalen. Satt där i någon minut sen orkade jag inte mer, försökte stå och krysta men gick inte. Så jag födde min son på det vanliga viset, sätesbjudning. Det tog 13 minuter att krysta ut honom och då andades jag ut, trodde det var över. Dom la honom mot mitt bröst och jag blev ställd, vi hade ögonkontakt i några korta minuter innan de tog bort hono för att låta den nyblivna mormorn klippa av navelsträngen och väga och mäta och allt sånt. Då trodde jag att jag kunde andas ut, men tydligen inte. Jävla moderkakan skulle ut också, det tog 50 minuter och en spruta. Sedan fick jag 3 ynka invärtes stygn och sen var det klart. Då fick jag amma för första gången, pussa honom, verkligen se på honom. Det var vackert. Men pga panikångestattackerna tänker jag aldrig mer utsätta mig själv för ett värkarbete när det finns planerat snitt att välja.
Nu ska jag snart ta tag i städningen, ta en cigg med <3 och sen kolla på Huset som Gud glömde. Ni som känner mig vet att jag vägrar skräckfilmer, vidrigaste jag vet. Men han har lyckats övertala mig så vi får se hur länge jag vågar titta.
Fortsätt bjuda på kommentarer.
Imorse hade jag tydligen lämnat Oliver vaken i sängen med <3 och i ren trötthetsprotest gått och lagt mig i mammas säng för att vila en liten stund. Jag var bombis på att Oliver fortfarande sov, men tydligen så hade <3 och Oliver vart vakna ett himla bra tag innan dom kom och väckte mig vid 12. Tack för sovmorgonen.
Idag har vi nog inte gjort så mycket, nästan ingenting alls. Lekt en massa med Oliver, vart och handlat (2 gånger?), lagat mat, ätit och glott på TV.. Känns som man har gjort hur mycket som helst, är helt slut. Har tänkt att ta tag lite i städningen när jag har bloggat klart.
Imorgon blir det tvätta och packa. Åker ju tidigt på torsdag morgon, Barnens Ö here we come. Har iaf sett till att jag får ha <3 hos mig tills jag ska åka på torsdag, så vi kommer ta samma tåg. Skönt. Då blir det två nätter isär och sen komma hem och träffa <3 igen. Längtar dit redan nu, hur ska jag palla 2 nätter? De 2 nätter på rad vi var ifrån varandra sist hade jag jävligt svårt att sova och fokusera.. Men det kanske blir lättare när man är sysselsatt hela tiden.
Jag lagade mat idag igen, igår var det tacos och idag gjorde jag en köttbulle och pasta sallad. Det var grymt gott, men det verkade som att jag hade i något min mage inte var så vidare förtjust i, har jätte jobbigt med magen. Så min mamma fick natta Oliver ikväll då jag bodde inne på toaletten. Jag vet att <3 med största sannolikhet skulle gjort det om jag bad honom, men vill inte lägga Oliver för mycket på honom. Det är trotts allt inte hans ansvar alls. Han ska inte behöva göra något annat än dom roliga delarna.
Jag har fått massa frågor om min förlossning.. Så nu ska jag väl skriva ihop en liten förlossningsberättelse. Orkar dock inte leta fram förlossningsjournalen så några tider får ni inte;
Fredagen den 13 april var det dags för min igångsättning. Jag vart igångsatt pga vattenavgång två dagar innan och inga som helst antydningar till värkar. Jag åkte in och blev inskriven och fick min första gel. Efter den skulle man vänta i 6 timmar och sedan göra ny vaginal undersökning för att se hur pass mogen tappen var och om den fortfarande var omogen sätta en ny gel. Det blev 4 gelbehandlingar innan jag var öppen 3 cm. Då hade jag haft förvärkar i ungefär 30 timmar, var ganska trött. Hade fått morfin så jag hade lyckats sova iaf 6 av dom timmarna. Då var det tydligen dags att spräcka hål på någon hinna, WHAT? Hur mycket vatten kan man ha? Nåja, efter det satte de ett värkstimulerande dropp och sa att om ungefär 2 timmar sätter värkarna igång. Så då bad jag om lite morfin för att kunna sova. Hah, sagt och gjort sekunden efter att jag hade fått morfinet så satte värkarna igång. Så nå sova för mig blev det verkligen inte. Jag fick epidural, värmekuddar och lustgas. Lustgasen var bäst. Under de 7 timmar som jag låg i värkarbete minns jag inte så mycket, förrutom den oumbärliga smärtan tampades jag med panikångestattacker. Jag mådde riktigt dåligt, hade inte min älskade mamma stöttat mig hela vägen igenom värkarna fram till krystvärkarna vet jag inte hur det hade slutat. Vi brottades, skrek och en himla massa. Men det gick. Efter 7 timmars värkarbete sa de åt mig att sätta mig på en förlossningspall för nu var jag minnsann 10 cm öppen och skulle hjälpa lillskiten ner i förlossningskanalen. Satt där i någon minut sen orkade jag inte mer, försökte stå och krysta men gick inte. Så jag födde min son på det vanliga viset, sätesbjudning. Det tog 13 minuter att krysta ut honom och då andades jag ut, trodde det var över. Dom la honom mot mitt bröst och jag blev ställd, vi hade ögonkontakt i några korta minuter innan de tog bort hono för att låta den nyblivna mormorn klippa av navelsträngen och väga och mäta och allt sånt. Då trodde jag att jag kunde andas ut, men tydligen inte. Jävla moderkakan skulle ut också, det tog 50 minuter och en spruta. Sedan fick jag 3 ynka invärtes stygn och sen var det klart. Då fick jag amma för första gången, pussa honom, verkligen se på honom. Det var vackert. Men pga panikångestattackerna tänker jag aldrig mer utsätta mig själv för ett värkarbete när det finns planerat snitt att välja.
Nu ska jag snart ta tag i städningen, ta en cigg med <3 och sen kolla på Huset som Gud glömde. Ni som känner mig vet att jag vägrar skräckfilmer, vidrigaste jag vet. Men han har lyckats övertala mig så vi får se hur länge jag vågar titta.
Fortsätt bjuda på kommentarer.
070918
efter 00:slaget.. ganska så nära, en halvtimme efter bara.. men inlägget handlar väl nog mest om den 17e..
Jag saknar den där stunden. Den där stunden när Oliver läggs mot mitt bröst första gången. Jätte liten, ganska jätte blå, helt kladdig.. Men det var det vackraste jag sett. Jag sitter med "Bebis"tröjan på mig och saknar att ha en liten gäst i magen, jag saknar det jätte mycket. Men en bebis i den magen blir det inte tal om på ett par år.. Dessvärre, eller vad man nu ska säga. Vet hur många som helst som tycker det är hur bra som helst med så liten åldersskillnad som möjligt så barnen har glädje av varandra. Självklart förstår jag tankesättet, men jag föredrar att själv ha glädje av all spädbarns och småbarns tid av mitt barn och mina framtida (om det nu finns några?). Jag vill inte missa att lära Oliver att gå för att jag är gravid och får ont i ryggen. Jag vill leka utomhus med min son, vill springa och jaga honom när han springer iväg. Allvarligt talat, hur stor glädje kan ett barn runt ett år ha av ett syskon som det inte får när det är tre eller fyra år?
Oliver fick sin 5 månadersvaccination idag. Det gick betydligt bättre än förra gången, den här gången ammade jag samtidigt och då var han betydligt lättare att trösta. 7420 g och 67.8 cm kärlek pratar vi nu. Lillkisen börjar bli stor, han växer ifrån mig.. Eller njae, han kanske växer sig samman med mig mer och mer.. Jag vet inte, men jag tycker det går för fort. Känns som att jag har missat så mycket samtidigt som jag har minnet av varenda detalj så fort det hänt något nytt. Jag vill bara inte att Oliver ska bli stor, kanske för att jag har en rädsla.. En rädsla för att han ska se på mig som jag ser på mina föräldrar; Den ena bara gnäller och klagar jämt och när man hjälper till och gör något så får man bara gnäll för att man inte gjorde mer.. Och den andra vet inte vad ordet prioritera är, det är sjuk, helt sinnessjukt. Men jag bara hoppas att jag inte ska bli som dom. Jag födde inte barn för att få en städare, jag kan städa efter honom hela mitt liv om det ska vara så, allt jag vill ha är hans kärlek och respekt. Så känns det nu, jag hoppas det ska fortsätta kännas så. Jag hoppas verkligen det. Jag lever hellre på en knapp lön och får mycket tid med min son än och jobba arslet av mig för att kunna betala andra att se efter honom.. Faktiskt.
Usch, jag mår verkligen inte bra just nu. Paniken sitter i halsen,jävlahelvettesskit.
<3 ligger i min säng och kollar på TV. Jag förmår mig inte att krypa ner, vet att jag kommer bryta ihop igen, vet att jag kommer gråta. Jag vill inte visa mig svag, jag vet inte varför. Vad fan ska jag vara så stolt för? Hade vart hur mysigt som helst att bara ligga där och andas in hans närvaro i jämförelse med att sitta här och skriva. Men jag vet att jag älskar att skriva, jag vet att jag kommer må bättre när jag har publicerat det här inlägget och fått utlopp för mina tankar och känslor (om de nu förtjänar att kallas så idag?).
Varför ska det vara så svårt att släppa? Släppa den här panikångesten? Varför klamrar man sig fast vid den? Som om man inte vore något utan den.. Usch. Nej, nu hoppas jag verkligen att det dröjer låååång tid tills jag märker av den igen. Usch. Tycker inte om det. Men jag vet, imorgon kommer jag vara den solstråle jag vill vara igen. Kommer vakna bredvid dom två människorna som för tillfället tar störst plats i mitt liv.
Fortsätt kommentera, uppskattar alla kommentarer.
Jag saknar den där stunden. Den där stunden när Oliver läggs mot mitt bröst första gången. Jätte liten, ganska jätte blå, helt kladdig.. Men det var det vackraste jag sett. Jag sitter med "Bebis"tröjan på mig och saknar att ha en liten gäst i magen, jag saknar det jätte mycket. Men en bebis i den magen blir det inte tal om på ett par år.. Dessvärre, eller vad man nu ska säga. Vet hur många som helst som tycker det är hur bra som helst med så liten åldersskillnad som möjligt så barnen har glädje av varandra. Självklart förstår jag tankesättet, men jag föredrar att själv ha glädje av all spädbarns och småbarns tid av mitt barn och mina framtida (om det nu finns några?). Jag vill inte missa att lära Oliver att gå för att jag är gravid och får ont i ryggen. Jag vill leka utomhus med min son, vill springa och jaga honom när han springer iväg. Allvarligt talat, hur stor glädje kan ett barn runt ett år ha av ett syskon som det inte får när det är tre eller fyra år?
Oliver fick sin 5 månaders
Usch, jag mår verkligen inte bra just nu. Paniken sitter i halsen,
<3 ligger i min säng och kollar på TV. Jag förmår mig inte att krypa ner, vet att jag kommer bryta ihop igen, vet att jag kommer gråta. Jag vill inte visa mig svag, jag vet inte varför. Vad fan ska jag vara så stolt för? Hade vart hur mysigt som helst att bara ligga där och andas in hans närvaro i jämförelse med att sitta här och skriva. Men jag vet att jag älskar att skriva, jag vet att jag kommer må bättre när jag har publicerat det här inlägget och fått utlopp för mina tankar och känslor (om de nu förtjänar att kallas så idag?).
Varför ska det vara så svårt att släppa? Släppa den här panikångesten? Varför klamrar man sig fast vid den? Som om man inte vore något utan den.. Usch. Nej, nu hoppas jag verkligen att det dröjer låååång tid tills jag märker av den igen. Usch. Tycker inte om det. Men jag vet, imorgon kommer jag vara den solstråle jag vill vara igen. Kommer vakna bredvid dom två människorna som för tillfället tar störst plats i mitt liv.
Fortsätt kommentera, uppskattar alla kommentarer.
070916
Den kärlek jag känner för dig, min älskade son.. Den är den mest gränslösa kärlek jag någonsin mött på.. Ibland är den så stark att jag blir rädd, rädd för mig själv. Det finns inget jag inte skulle göra för dig och din lycka.
Helgen har vart helt underbar. I fredags var jag och Oliver hos min pappa och käkade, hemlagad pizza med tonfisk, räkor och krabba.. Mycket gott. Efter maten spelade vi lite kort, Oliver fick sitta hos sin morfar och snaska på en joker. Vilket dreamteam dom var,vann över mig och grejer. När pappa hade skjutsat hem oss kollade vi film med syrran, hennes pojkvän och deras vän Mela. Jag "såg" den där Texas Chainsaw grejen när det inte var läskigt, vänder bort blicken när jag blir rädd då jag anser att det är relativt obehagligt att vara rädd. Sen såg vi där emot Allt om min buske, var fan det roligaste jag sett på evigheter, den rekomenderar jag starkt. Mela sov inne hos mig då syrran och hennes karl deckade ganska tidigt, så vi glodde lite på Fyra veckor i juni och somnade till den.
I lördags så åkte jag till <3 typ så fort jag vaknat. Var lite läskigt att åka till Husby och grejer, hah man har ju sina fördomar. Så hemskt var det verkligen inte, men man kände sig väldigt blond och ultrasvensk. Det var ju i lördags Oliver blev 5 månader, och jag bestämde mig för att vi båda var redo för Dagen med stor D. Så sagt och gjort, han låg i spjälsängen hemma hos <3 och efter en timme och ytterst lite gnäll somnade han där själv. Shit, vilken lättnad tänkte jag då.
Idag åkte jag hem till Madeleine. Åt middag med henne och hennes söta mor, dom gjorde någon sjukt god pastasallad, får ta och tigga recept sen. Sen åt vi tårta, minns inte vad det var för tårta, men det var riktigt gott iallafall. När det var dags och gå hem var detösregn och självklart hade jag inte med mig paraplyet i vagnkorgen. Nu har jag verkligen lärt mig en läxa, hah.
Nattningen tog en timme idag med, dock med fler protester idag. HAH, sikken blåsning jag gick på och trodde det skulle bli hur lätt som helst. Men jag bet ihop, jag satt utanför dörren med armarna uppdragna i hakan och skakade av gråt av att höra mitt barn skrika. Jag klarade det säkert i två minuter men det kändes som ett år. Sen tog jag upp honom, ammade lite för att sedan lägga ner honom i sängen. Han halvsov när jag bar honom till sängen och deckade som en strandad val så fort jag lagt ner honom.
Oh my, jag är fast. Bara att erkänna, jag är förälskad och jag älskar det. Bestämde mig efter förra helgen för att våga öppna mig och det gjorde jag. Nu är jag en flickvän, ganska häftigt men läskigt. Har bara blivit kär så här fort en gång tidigare och det var lääänge sedan, 5 år sedan. Jag är så glad att jag har öppnat mig för <3, vill verkligen inte ha någon annan. Det känns faktiskt som att det är väldigt ömsesidigt. Jag är så ofantligt lycklig, ta aldrig ner mig härifrån. Snälla?
Självklart bara fortsätter tjaffset med S och blir bara värre och värre. Pratade med familjerätten i fredags och kom fram till 1 timme på måndagar och 1 timme på torsdagar på Öppna förskolan här i Jakobsberg, till att börja med. Men det duger självklart inte, utan det är alldeles för lite hit och dit. Men jag har gett S så många chanser till mer, men det slutar i katastrof varje gång, den här gången tänker jag stå på mig och lyssna på familjerätten. Dom kan sina saker, men om S vägrar så är det synd.. Det är han som förlorar dom här timmarna på att tjaffsa i stället, så himla onödigt.
Han tar ju inte sitt ansvar, inte för fem öre. Är jag med så får jag trösta. Är jag inte med så försöker han i ett par minuter och ger upp och ringer mig. Det är inte att ta ansvar enligt mig.
Jag ska sälja min vagn för 2500, samma summa jag köpte den för och köpa en ny, mycket lättare. Har sett två st, den mörkblåa är en 06a och kostar 2995 och den bruna en 07a och kostar 3295. Vill helst ha den mörkblåa om den finns kvar när det är dags, då den är billigare och jag älskar färgen. Men bangar fan inte på den bruna heller..Självklart så köper jag dom i butik, kan inte tänka mig en beggad vagn efter det som hände med den första. Vill ha garanti och hela paketet.
Kan inte som läser kommentera lite mer? Är så tråkigt att skriva så mycket som jag gör och knappt få en kommentar i vissa inlägg då jag själv ser på statistiken att så himla många är inne och läser..
Helgen har vart helt underbar. I fredags var jag och Oliver hos min pappa och käkade, hemlagad pizza med tonfisk, räkor och krabba.. Mycket gott. Efter maten spelade vi lite kort, Oliver fick sitta hos sin morfar och snaska på en joker. Vilket dreamteam dom var,
I lördags så åkte jag till <3 typ så fort jag vaknat. Var lite läskigt att åka till Husby och grejer, hah man har ju sina fördomar. Så hemskt var det verkligen inte, men man kände sig väldigt blond och ultrasvensk. Det var ju i lördags Oliver blev 5 månader, och jag bestämde mig för att vi båda var redo för Dagen med stor D. Så sagt och gjort, han låg i spjälsängen hemma hos <3 och efter en timme och ytterst lite gnäll somnade han där själv. Shit, vilken lättnad tänkte jag då.
Idag åkte jag hem till Madeleine. Åt middag med henne och hennes söta mor, dom gjorde någon sjukt god pastasallad, får ta och tigga recept sen. Sen åt vi tårta, minns inte vad det var för tårta, men det var riktigt gott iallafall. När det var dags och gå hem var det
Nattningen tog en timme idag med, dock med fler protester idag. HAH, sikken blåsning jag gick på och trodde det skulle bli hur lätt som helst. Men jag bet ihop, jag satt utanför dörren med armarna uppdragna i hakan och skakade av gråt av att höra mitt barn skrika. Jag klarade det säkert i två minuter men det kändes som ett år. Sen tog jag upp honom, ammade lite för att sedan lägga ner honom i sängen. Han halvsov när jag bar honom till sängen och deckade som en strandad val så fort jag lagt ner honom.
Oh my, jag är fast. Bara att erkänna, jag är förälskad och jag älskar det. Bestämde mig efter förra helgen för att våga öppna mig och det gjorde jag. Nu är jag en flickvän, ganska häftigt men läskigt. Har bara blivit kär så här fort en gång tidigare och det var lääänge sedan, 5 år sedan. Jag är så glad att jag har öppnat mig för <3, vill verkligen inte ha någon annan. Det känns faktiskt som att det är väldigt ömsesidigt. Jag är så ofantligt lycklig, ta aldrig ner mig härifrån. Snälla?
Självklart bara fortsätter tjaffset med S och blir bara värre och värre. Pratade med familjerätten i fredags och kom fram till 1 timme på måndagar och 1 timme på torsdagar på Öppna förskolan här i Jakobsberg, till att börja med. Men det duger självklart inte, utan det är alldeles för lite hit och dit. Men jag har gett S så många chanser till mer, men det slutar i katastrof varje gång, den här gången tänker jag stå på mig och lyssna på familjerätten. Dom kan sina saker, men om S vägrar så är det synd.. Det är han som förlorar dom här timmarna på att tjaffsa i stället, så himla onödigt.
Han tar ju inte sitt ansvar, inte för fem öre. Är jag med så får jag trösta. Är jag inte med så försöker han i ett par minuter och ger upp och ringer mig. Det är inte att ta ansvar enligt mig.
Jag ska sälja min vagn för 2500, samma summa jag köpte den för och köpa en ny, mycket lättare. Har sett två st, den mörkblåa är en 06a och kostar 2995 och den bruna en 07a och kostar 3295. Vill helst ha den mörkblåa om den finns kvar när det är dags, då den är billigare och jag älskar färgen. Men bangar fan inte på den bruna heller..Självklart så köper jag dom i butik, kan inte tänka mig en beggad vagn efter det som hände med den första. Vill ha garanti och hela paketet.
Kan inte som läser kommentera lite mer? Är så tråkigt att skriva så mycket som jag gör och knappt få en kommentar i vissa inlägg då jag själv ser på statistiken att så himla många är inne och läser..
070913 (igen)
Idag har varit en lång dag, men har haft det bra. Jätte bra.
Var på lägermötet inne på Xist, ska dela rum med Linda. Ska bli så skönt att komma bort. Åker på torsdag och kommer hem på lördag. Ska bli jätte skönt, slippa allt och alla som inte har med största fokus på min son att göra. Ja, det ska bli skönt att göra något jag vet att jag verkligen inte skulle ha gjort om han inte fanns. Ska bli skönt att ägna sig åt riktiga typ kärringsysslor som att tova ull (eller vad fan det hette) och göra gipsavgjutningar. Ska bli skönt att slippa höra min mammas eviga gnäll och tjat varje kväll hon kommer hem. Inte bara hon som jobbar, ja jag vet hon går först och kommer sist. Men det är fortfarande inte så att jag inte gör någonting, jag gör faktiskt så mycket det hinns med. Men om jag lagar maten och syrran säger att hon ska ta disken är det inte mitt fel när den står kvar. Det ska bli skönt och slippa. Hua. Skönt att slippa den här datorn som snor sömn av mig. Ja, det ska bli underbart att komma hemifrån och umgås med ett flertal föräldrar jag inte känner och bara relaxa. Längtar verkligen efter det nu, det gör jag faktiskt. Fast jag kommer ju sakna <3.
Sandra och Ticke åkte med mig och Oliver hem från Xist. Min lillkille skötte sig så fint, han var snäll och glad hela dagen, behövde inte ta upp han ur vagnen någon gång på hela dagen. Så skönt att det börjar bli ordning på det lilla monstret. Vi lagade käk; pommes, fläskkotletter, beasås och pepparsås. Mucho gott. Var riktigt hungrig så det smakade verkligen ren perfektion. Är så glad att jag fick spendera lite tid med dom, har verkligen saknat dom. Minns när jag och Sandra precis hade fått upp kontakten igen och sågs i stort sett minst två gånger på en vecka. Jag saknar dom tiderna, men denna månad ska jag köpa ett månadskort så jag kan åka och hälsa på hos dom i S-tälje också, så dom slipper åka jämt och ständigt. Finns inte många tjejer som är så genuina och fina som Sandra rakt igenom, är verkligen glad över att ha henne som min vän. Verkligen. Minns knappt hur det var att inte känna henne.
Imorgon blir det städa och tvätta. HURRA! eller inte. Men jag måste, måste få fason på den här eviga röran. Men det värsta är att hur mycket jag än plockar och städar och har mig så är det samma äckliga röra igen, jämt. Behöver en lägenhet, så jag har plats för alla mina saker och alla Olivers saker. Det här är fan inte hållbart länge till.
Nu är mitt dilemma att jag är trött. Har sovit på tok för lite senaste nätterna då jag tyckt det har varit mysigare att umgås med <3. Nu när han inte är här borde det ju vara en piece of cake att bara gå och lägga sig och sova ut. Men jag vill inte lägga mig i sängen, den är stor och tom när han inte är där. Just nu ligger lillshajten där, funderar på att låta honom sova med mig inatt.. Han måste ändå sova med mig imorgon om jag sover kvar hos pappa, han har nämligen ingen extrasäng. Men vettefan om jag ska sova kvar, han ska upp och iväg fett tidigt. Blir nog att åka hem och sova, skönast att vakna hemma och slippa åka någonstans direkt när man vaknar, ska ju till <3 på lördagen.. Så blir nog betydligt smidigare att sova hemma! Jag bestämmer mig nog för det, eller äsch. Det märks hur jag gör.
Inte ett ord från S idag, skönt. Den här tystnaden är som ljuv musik i mina ögon. Verkar som att Oliver inte är så intressant längre när ansvaret kommer också, när inte jag är med och kan trösta är det inte lika kul längre. Illa.
Jag faller...faller..faller..<3
070913
Inga bilder i detta inlägg, ska till pendeln om några minuter..
Jag är så jävla glad. Livet leker. Jag tror jag börjar bli kär. Ba JA! Trodde inte det skulle hända, inte nu. Trodde verkligen inte det. Och inte bara jag flyger åt det hållet, utan Oliver också. Säger som syrran; "Det här är nog en keeper".
Nu ska jag åka till Karlberg och möta upp Linda och Sandra och rulla mot Xist. Ska på lägermöte och planera bebislägret jag åker iväg på den 20e med massa andra föräldrar och våra småttingar. Ska bli kul, skönt att komma bort.
Nej gud, får skriva mer imorgon. Måste packa klart vagnen. MEN JAG ÄR SÅ GLAAAAD
Jag är bara din...<3
Jag är så jävla glad. Livet leker. Jag tror jag börjar bli kär. Ba JA! Trodde inte det skulle hända, inte nu. Trodde verkligen inte det. Och inte bara jag flyger åt det hållet, utan Oliver också. Säger som syrran; "Det här är nog en keeper".
Nu ska jag åka till Karlberg och möta upp Linda och Sandra och rulla mot Xist. Ska på lägermöte och planera bebislägret jag åker iväg på den 20e med massa andra föräldrar och våra småttingar. Ska bli kul, skönt att komma bort.
Nej gud, får skriva mer imorgon. Måste packa klart vagnen. MEN JAG ÄR SÅ GLAAAAD
Jag är bara din...<3
070911
Jag känner mig så lycklig, det känns så bra.
Okej, efter många påhopp på msn och via telefon så ska jag försöka berätta lite om vad som händer i mitt liv och med mig utan att avslöja för mycket, vill att det ska sjunka in hos mig hur det verkligen är innan jag delar med mig för mycket.
Jag har träffat någon, vi kan kalla denna någon för <3 iallafall just nu, namn och närmare information kanske kommer sen, men vill som sagt inte hänga ut folk hur som helst i min blogg. Han är fin, jätte fin. På utsidan ser han väl ut som de flesta killar gör, inte ful och inte direkt så man dör när man ser honom första gången. Men när man lyssnar på honom, ser in i hans ögon och lär känna honom sakta men säkert, då fastnar man hårt. Eller ja, iallafall jag som är svag för charmiga, snälla och roliga människor.
Han är inte bara underbar mot mig, han är även helt sjukt underbar mot Oliver. Leker med honom, tröstar honom.. Engagerar sig jätte mycket på en helt perfekt nivå. Jag har så många gånger sagt till mig själv sen Oliver föddes, att om det ska vara någon ska det vara någon som accepterar Oliver. Och <3 bara inte accepterar honom utan han visar även ett intresse av att finnas där, även om det bara är för stunden. Oliver är nog minst lika frälst som jag av denna underbara människa.
Än så länge är vi ingenting officiellt, men vi är exlusive. Jag träffar ingen annan och jag antar och hoppas att han står för vad han säger och gör samma sak, jag hoppas det. Jag vill att han ska fortsätta få mig att le och få tiden att bara flyga iväg. Jag tycker verkligen om det.
Usch, nu är det massa konflikter som medkommer. Självklart precis som att allt ont för något gott med sig så måste det bevisas att det är samma sak fast åt andra hållet. Och givetvis så försöker S mycket väl att se till att Oliver drabbas av våra konflikter. Men jag visar inte min ilska och frustration mot S för Oliver eller S själv. Jag har tidigare hållt det för mig själv, men nu pratar jag.. Nu får folk höra. Jag tänker inte ta mer skit o svälja det, jag spottar ut det! Inte på S, utan vid vägkanten. Då kan dom som verkligen bryr sig ta en promenad på min väg, då kommer dom veta.
Nu står jag handfallen. Vet inte vad jag ska göra.. Vill aldrig mer vistas i samma rum som S, speciellt inte efter den respektlöshet han har mot mig för INGENTING. Jag har nästan slickat honom mellan tårna senaste tiden, allt för att Oliver ska få sin pappa. Men S klarar inte ens att trösta Oliver, han försöker inte ens. Sist han hade Oliver ute en stund var han inte borta längre än 20 minuter innan han ringde och bad mig möta honom och ta Oliver. Situationen är ohållbar. Jag vet inte vad jag ska göra, känns som jag står handfallen.
Jag sitter här med min son i min famn, hur ska jag hjälpa honom med det här?
070910
Efter 00 slaget igen, fan jag har blivit seg.
Helgen har vart helt fucking amazing. Tänker inte gå in på detaljer förrns jag själv har hunnit landa osv, för er som känner mig bra och är nyfikna så är det bara att hojta.
Vet inte vad jag ska skriva, ska jag tillåta mig själv att vara såhär snuskigt glad som jag är just nu?? Äsch, skitsamma om man går på en nit. Nu tänker jag bara sitta och fortsätta le resten av kvällen, ja det ska jag fan göra.
Oliver mår bra, men efter varje gång han har vart själv med S har han vart helt galen, skriver mer om det när jag orkar tänka på det, har lyckan i huvudet för tillfället, det kan få vara så tills det är på tal om nästa ensamträff.
DU ÄR SÅ FIN, MIN I-B-U-M-E-T-I-N ;)
070907
Nu skriver jag efter 00slaget, men inlägget handlar ju egentligen om 070906, aa ni hajar säkert.
Idag har vart en helt underbar dag. Har haft det så himla bra. Efter dagens Våra Bästa År (och hur spännande är det inte nu?) så gick jag och Oliver ner och mötte Madeleine i centrum. Vi gick till försäkringskassan (JAG SKA FÅ MINA PENGAR DOM FÖRSÖKTE BLÅSA MIG PÅ) och sen gick vi och åt lunch på Skagen. Nu har jag nog provat kycklingsallader med pasta överallt i Jakobsbergs centrum och dom är faktiskt godast på Cyberland. Sen gick vi runt lite i centrum, REA på H&M så Oliver fick ett par jeans av mig och en jätte söt T-shirt med massa färger av Madeleine. Vi kikade runt lite men hittade inte så mycket mer kul, så då åkte vi upp till min mormor och morfar en stund. Dom har ju flyttat hem från sitt sommarboende i koloniområdet Iris, dock är dom inga TVkändisar, hah.
Där vart vi kvar ett par timmar, käkade lite mat och pratade en massa allmänt skit. Madeleine knäppte så mycket kort på Oliver att jag trodde han skulle få tinnitus av knäppandet nästan, men resultatet blev bra. Av de bilder jag har fått så har inte en enda vart kass, ser fram emot resten imorgon.
När vi hade kommit hem vart det det gamla vanliga bara: Top Model, Bad och nattning. Nu sitter jag med färg i håret så ska väl inte överdriva för det känns som det kokar under plastpåshelvettet.
S ska ha Oliver själv för första gången imorgon. Mitt initiativ, men nu är jag trött på att behöva sitta och vakta dom när dom ses. Oliver är precis lika mycket hans son som min så nu är det dags att dom får lära känna varandra själva, utan jävla väktare som glor. Och sen så från och med nästa vecka så ska Oliver vara hos S i två timmar på tisdagar, torsdagar och söndagar. För jag ska börja träna igen. Lycka. Känns skönt att jag vet att jag kommer ha något att göra varje gång dom ses också, så jag inte bara sitter hemma och oroar mig och saknar Oliver.
Jag är verkligen jättenervös inför imorgon. Bara hoppas av hela mitt hjärta att jag ska komma dit efter en timme och hämta en glad liten kille som har haft en jätte rolig timme med sin pappa. En liten kille som blev helt lyriskt lycklig över att mamma är tillbaka. Ja, det vill jag.
Fortsätt kommentera, skäms inte nu :)
Idag har vart en helt underbar dag. Har haft det så himla bra. Efter dagens Våra Bästa År (och hur spännande är det inte nu?) så gick jag och Oliver ner och mötte Madeleine i centrum. Vi gick till försäkringskassan (JAG SKA FÅ MINA PENGAR DOM FÖRSÖKTE BLÅSA MIG PÅ) och sen gick vi och åt lunch på Skagen. Nu har jag nog provat kycklingsallader med pasta överallt i Jakobsbergs centrum och dom är faktiskt godast på Cyberland. Sen gick vi runt lite i centrum, REA på H&M så Oliver fick ett par jeans av mig och en jätte söt T-shirt med massa färger av Madeleine. Vi kikade runt lite men hittade inte så mycket mer kul, så då åkte vi upp till min mormor och morfar en stund. Dom har ju flyttat hem från sitt sommarboende i koloniområdet Iris, dock är dom inga TVkändisar, hah.
Där vart vi kvar ett par timmar, käkade lite mat och pratade en massa allmänt skit. Madeleine knäppte så mycket kort på Oliver att jag trodde han skulle få tinnitus av knäppandet nästan, men resultatet blev bra. Av de bilder jag har fått så har inte en enda vart kass, ser fram emot resten imorgon.
När vi hade kommit hem vart det det gamla vanliga bara: Top Model, Bad och nattning. Nu sitter jag med färg i håret så ska väl inte överdriva för det känns som det kokar under plastpåshelvettet.
S ska ha Oliver själv för första gången imorgon. Mitt initiativ, men nu är jag trött på att behöva sitta och vakta dom när dom ses. Oliver är precis lika mycket hans son som min så nu är det dags att dom får lära känna varandra själva, utan jävla väktare som glor. Och sen så från och med nästa vecka så ska Oliver vara hos S i två timmar på tisdagar, torsdagar och söndagar. För jag ska börja träna igen. Lycka. Känns skönt att jag vet att jag kommer ha något att göra varje gång dom ses också, så jag inte bara sitter hemma och oroar mig och saknar Oliver.
Jag är verkligen jättenervös inför imorgon. Bara hoppas av hela mitt hjärta att jag ska komma dit efter en timme och hämta en glad liten kille som har haft en jätte rolig timme med sin pappa. En liten kille som blev helt lyriskt lycklig över att mamma är tillbaka. Ja, det vill jag.
Fortsätt kommentera, skäms inte nu :)
070905
Idag har varit en bra dag. Jag känner mig nöjd med den.
Började dagen med att städa (som vanligt), när Oliver låg och lekte på sängen. Efter det kom Olivers pappa hit en stund. Dom lekte lite sen ville lilla älsklingen sova. Då käkade vi lunch, pratade lite o sen när Oliver vaknade så dög inte pappa alls. Han gallskrek, var bara jag som dög. Ganska jobbigt, jag som verkligen har kämpat för att deras relation ska utvecklas. Tycker fortfarande det är synd att Olivers pappa hellre pikar mig på att han vill träffa Oliver än att faktiskt ta sig i kragen och fråga själv om han får komma hit eller om jag kan komma dit eller liknande.
Nej, nu har jag tröttnat på att kalla honom för Olivers pappa i bloggen, kan kalla honom för S som i speciell istället. Anledningen till det smeknamnet är att han gav mig mig det finaste någon kan få, ett barn. Därför är han och förblir speciell för mig. Så i fortsättningen får ni läsare lägga S = Olivers pappa på minnet.
Idag har jag börjat bry mig om mig själv igen. Akta vad skönt det känns. Jag sminkade mig imorse. Inte någon överdriven party makeup, men foundation, ögonbrynspenna och maskara. Precis så som jag gjorde dagligen innan Oliver föddes. Jag har börjat duscha fast han är vaken. Jag har börjat hitta in i det nu, jag vet att många mammor säkerligen har gjort det långt före mig. Men jag har hittat det nu, jag har hittat mitt och Olivers schema. Det enda som jag är någolunda missnöjd med är att han är som vildast när jag ska se Våra bästa år och slocknar som en strandad val när det är dags förOprah. Tycker han kunde byta, eller så kan TV3 göra om sin TVtablå så jag kan se mitt program i lugn och ro, hah.
Vi var ute idag, tog en sväng ner till centrum. Kors i taket jag köpte inget mer än en liten dricka för jag höll på törsta ihjäl. I fortsättningen ska jag ha med blandad saft i skötväskan, dags att bli ekonomisk. Som fan.
När vi kom hem sov han en stund, sen kollade vi Top Model.. Och som vanligt lagom till utröstningen (eller vad man nu ska kalla det?) så blir han trött och gnällig och somnar för natten direkt efter Top Model.
Sen han somnade har jag nog inte gjort så mycket, funderar på att laga någon slags middag, kanske är för sent för det.. Klockan är kvart över tio men jag är hungrig och jag ammar. Så jag tar mig nog rätten till att äta något nu.
Vore kul om fler läsare kunde lämna lite kommentarer, kanske på vad ni vill läsa om eller vad som helst. Inte ens en tredjedel av alla som läser dagligen kommenterar. Lite trist.
Började dagen med att städa (som vanligt), när Oliver låg och lekte på sängen. Efter det kom Olivers pappa hit en stund. Dom lekte lite sen ville lilla älsklingen sova. Då käkade vi lunch, pratade lite o sen när Oliver vaknade så dög inte pappa alls. Han gallskrek, var bara jag som dög. Ganska jobbigt, jag som verkligen har kämpat för att deras relation ska utvecklas. Tycker fortfarande det är synd att Olivers pappa hellre pikar mig på att han vill träffa Oliver än att faktiskt ta sig i kragen och fråga själv om han får komma hit eller om jag kan komma dit eller liknande.
Nej, nu har jag tröttnat på att kalla honom för Olivers pappa i bloggen, kan kalla honom för S som i speciell istället. Anledningen till det smeknamnet är att han gav mig mig det finaste någon kan få, ett barn. Därför är han och förblir speciell för mig. Så i fortsättningen får ni läsare lägga S = Olivers pappa på minnet.
Idag har jag börjat bry mig om mig själv igen. Akta vad skönt det känns. Jag sminkade mig imorse. Inte någon överdriven party makeup, men foundation, ögonbrynspenna och maskara. Precis så som jag gjorde dagligen innan Oliver föddes. Jag har börjat duscha fast han är vaken. Jag har börjat hitta in i det nu, jag vet att många mammor säkerligen har gjort det långt före mig. Men jag har hittat det nu, jag har hittat mitt och Olivers schema. Det enda som jag är någolunda missnöjd med är att han är som vildast när jag ska se Våra bästa år och slocknar som en strandad val när det är dags för
Vi var ute idag, tog en sväng ner till centrum. Kors i taket jag köpte inget mer än en liten dricka för jag höll på törsta ihjäl. I fortsättningen ska jag ha med blandad saft i skötväskan, dags att bli ekonomisk. Som fan.
När vi kom hem sov han en stund, sen kollade vi Top Model.. Och som vanligt lagom till utröstningen (eller vad man nu ska kalla det?) så blir han trött och gnällig och somnar för natten direkt efter Top Model.
Sen han somnade har jag nog inte gjort så mycket, funderar på att laga någon slags middag, kanske är för sent för det.. Klockan är kvart över tio men jag är hungrig och jag ammar. Så jag tar mig nog rätten till att äta något nu.
Vore kul om fler läsare kunde lämna lite kommentarer, kanske på vad ni vill läsa om eller vad som helst. Inte ens en tredjedel av alla som läser dagligen kommenterar. Lite trist.
070902
Jag somnade till slut iallafall, tårögd. Men vi sov, nära.. så nära.
Oliver har fått prova hoppgungan nu. Han älskar den, han hoppar inte i den men försöker gå runt i den. Så himla gulligt. Det står i instruktionerna att man inte ska ha barnet där i mer än 10-15 minuter åt gången, min lilla skit tröttnar redan efter fem minuter. Då vill han kramas och sen är han dödstrött och vill sova.
Idag har vi inte gjort särskilt mycket, vi var och tittade på syrrans fotbollsmatch, sen var vi hemma en stund och sen gick vi ut och promenerade med Shalle runt vid säbysjön. Det var trevligt, jag tycker alltid det är trevligt att promenera, speciellt där. Ingen trafik, inte en massa buller.. Utan bara fin natur. Oliver sover alltid så gott när vi går där också, jag tycker det är så himla mysigt att se.
Oliver har blivit så mycket "snällare" eller vad man nu ska säga.. Eller när jag tänker efter är det nog inte han som har förändrats, utan det är nog jag som har lärt känna honom mycket bättre. Nu läser jag mycket snabbare av vad det är han vill och behöver för att vara nöjd och glad. Alltså har jag i princip lärt mig att förebygga skrikmarathon. Och nattningen går mycket smidigare, visserligen sover han fortfarande med mig. Men nu är det inget skrik och bök utan när vi lägger oss och han väl har kommit till ro så ammar han sig till sömns. Ibland vaknar han till ett par gånger, då är det bara att ge mer mat så somnar han in igen.
Jag funderar på att skjuta upp dagen med stort D. Funderar på att vänta tills han är ett halvår och jag ska ersätta kvällsmjölken med välling. För det borde ju vara lättare om han inte är beroende av mitt bröst för att somna, inte sant? Det är ju lite svårt att lirka ner bröstet till honom i spjälsängen. Men jag vet inte, får se hur jag gör. Men om han fortfarande vill äta sig till sömns är det nog lättare och vänta tills han tar vällingen i flaska istället för att låta honom äta o sen ta honom från bröstet när han håller på somna, det känns så grymt. Men måste, eller hur?
Jag saknar så mycket nu! Jag saknar en egen lägenhet, tänker så ofta när jag ser fina ramar och så att jag så gärna vill slå till. Men i mitt skitrum finns ingenstans att ha dom. Jag vill bara ha min lägenhet så jag kan börja lägga in min touch. Jag saknar att vara gravid. Man var så viktig då på något sätt, som man inte är nu. Saknar att ha lilla Oliver i min mage och längta och undra efter vad som komma skall. Jag saknar mina lärare. Jag saknar mina fnissiga men ändå sjukt seriösa pratstunder med Mats, jag saknar att utbyta tankar och reflektioner från allt från musik till stora livsfrågor med Samuel, jag saknar att fnissa och argumentera med Ingrid. Gud så jag saknar mycket, men som tur är har jag ett så rikt liv att det mesta av det där inte påverkar mig så mycket iallafall. För efter varje sekund som går fylls mitt liv med något mer viktigt, något att sakna i framtiden.
JAG ÄLSKAR ATT LEVA MITT LIV JUST NU.
fast du saknas fortfarande i det.
Oliver har fått prova hoppgungan nu. Han älskar den, han hoppar inte i den men försöker gå runt i den. Så himla gulligt. Det står i instruktionerna att man inte ska ha barnet där i mer än 10-15 minuter åt gången, min lilla skit tröttnar redan efter fem minuter. Då vill han kramas och sen är han dödstrött och vill sova.
Idag har vi inte gjort särskilt mycket, vi var och tittade på syrrans fotbollsmatch, sen var vi hemma en stund och sen gick vi ut och promenerade med Shalle runt vid säbysjön. Det var trevligt, jag tycker alltid det är trevligt att promenera, speciellt där. Ingen trafik, inte en massa buller.. Utan bara fin natur. Oliver sover alltid så gott när vi går där också, jag tycker det är så himla mysigt att se.
Oliver har blivit så mycket "snällare" eller vad man nu ska säga.. Eller när jag tänker efter är det nog inte han som har förändrats, utan det är nog jag som har lärt känna honom mycket bättre. Nu läser jag mycket snabbare av vad det är han vill och behöver för att vara nöjd och glad. Alltså har jag i princip lärt mig att förebygga skrikmarathon. Och nattningen går mycket smidigare, visserligen sover han fortfarande med mig. Men nu är det inget skrik och bök utan när vi lägger oss och han väl har kommit till ro så ammar han sig till sömns. Ibland vaknar han till ett par gånger, då är det bara att ge mer mat så somnar han in igen.
Jag funderar på att skjuta upp dagen med stort D. Funderar på att vänta tills han är ett halvår och jag ska ersätta kvällsmjölken med välling. För det borde ju vara lättare om han inte är beroende av mitt bröst för att somna, inte sant? Det är ju lite svårt att lirka ner bröstet till honom i spjälsängen. Men jag vet inte, får se hur jag gör. Men om han fortfarande vill äta sig till sömns är det nog lättare och vänta tills han tar vällingen i flaska istället för att låta honom äta o sen ta honom från bröstet när han håller på somna, det känns så grymt. Men måste, eller hur?
Jag saknar så mycket nu! Jag saknar en egen lägenhet, tänker så ofta när jag ser fina ramar och så att jag så gärna vill slå till. Men i mitt skitrum finns ingenstans att ha dom. Jag vill bara ha min lägenhet så jag kan börja lägga in min touch. Jag saknar att vara gravid. Man var så viktig då på något sätt, som man inte är nu. Saknar att ha lilla Oliver i min mage och längta och undra efter vad som komma skall. Jag saknar mina lärare. Jag saknar mina fnissiga men ändå sjukt seriösa pratstunder med Mats, jag saknar att utbyta tankar och reflektioner från allt från musik till stora livsfrågor med Samuel, jag saknar att fnissa och argumentera med Ingrid. Gud så jag saknar mycket, men som tur är har jag ett så rikt liv att det mesta av det där inte påverkar mig så mycket iallafall. För efter varje sekund som går fylls mitt liv med något mer viktigt, något att sakna i framtiden.
JAG ÄLSKAR ATT LEVA MITT LIV JUST NU.
070901
Nu är klockan mycket. Det är alldeles sent på lördag morgon. Jag är trött. Men förmår mig inte att sova. För jag vet att jag kommer gråta när jag lägger mig ner. Jag kommer gråta, floder. Jag har insett att alla underbara dagar jag har med Oliver nu är räknade. Om ett par år kommer jag inte alls vara viktig på honom på samma sätt som jag är nu. Jag har sån ångest över det.
Oliver räddade mitt liv genom att komma till mig. Han fick mig att känna mig behövd, viktig, uppskattad. Det är tack vare mig som han lever idag. Det är jag som matar honom, jag som byter hans blöjor, jag som badar honom, jag som tröstar honom.. Ja, jag gör allt för honom. Jag älskar det. Jag älskar att göra allt det här med honom, även om det är jobbigt ibland så får det där leendet alla känslor av att man är trött och sliten och helst av allt bara skulle sova ett helt liv bara att försvinna.
Jag älskar att se honom i ögonen, den där speciella ögonkontakten. Hela jag bara fylls med ett lyckorus och blir helt sprallig, då brukar vi skratta. Jag älskar att låta mina fingertoppar smeka hans bebislena mage eller lår och se hur han ryser för att det kittlas men blir sur när man slutar. Alla älskar vi väl hudkontakt. Jag älskar när han är jätte trött, strax innan han somnar.. Då han ligger i min famn, ser mig i ögonen med sina slumriga ögon och känner på mitt ansikte med sin lilla knubbiga hand. Jag älskar när han gråter, när jag får hålla honom intill mig och trösta, älskar att känna hur han sakta men säkert lugnar ner sig för att sedan bli sprallig och vild och vilja leka igen.
Jag tror nog att jag älskar att vara mamma till Oliver <3
Oliver räddade mitt liv genom att komma till mig. Han fick mig att känna mig behövd, viktig, uppskattad. Det är tack vare mig som han lever idag. Det är jag som matar honom, jag som byter hans blöjor, jag som badar honom, jag som tröstar honom.. Ja, jag gör allt för honom. Jag älskar det. Jag älskar att göra allt det här med honom, även om det är jobbigt ibland så får det där leendet alla känslor av att man är trött och sliten och helst av allt bara skulle sova ett helt liv bara att försvinna.
Jag älskar att se honom i ögonen, den där speciella ögonkontakten. Hela jag bara fylls med ett lyckorus och blir helt sprallig, då brukar vi skratta. Jag älskar att låta mina fingertoppar smeka hans bebislena mage eller lår och se hur han ryser för att det kittlas men blir sur när man slutar. Alla älskar vi väl hudkontakt. Jag älskar när han är jätte trött, strax innan han somnar.. Då han ligger i min famn, ser mig i ögonen med sina slumriga ögon och känner på mitt ansikte med sin lilla knubbiga hand. Jag älskar när han gråter, när jag får hålla honom intill mig och trösta, älskar att känna hur han sakta men säkert lugnar ner sig för att sedan bli sprallig och vild och vilja leka igen.
Jag tror nog att jag älskar att vara mamma till Oliver <3