070730
Idag har vart en helt underbar dag, haft det väldigt bra. Upp vid 9tiden, äta frukost, göra rent vagnen och sen ut och ta en frukostfika med Sarah och hennes lilla Cissi. Vart ett par timmar ute i solen, skönt. Efter det bar vi av hem till mig, Olivers pappa var här och lite så. Sen så kom Olivers gudmor hit och lekte med honom ett par timmar. Totalmysigt.
Han är så söt, jag bara smäller av. Skrattar av lycka av nästan allt han gör. Kan inte förstå hur jag kan älska någon så här mycket, det är sanslöst! Oliver är den bästa människan jag vet! Det finns ingen som någonsin rådit bot på mitt behov av närhet så som han, det räcker mot att han ler mot mig så är jag nöjd hur länge som helst.
Shit, jag kan inte tänka mig att det redan gått 3.5 månad, samtidigt som det känns som om han alltid funnits och jag inte kan föreställa mig hur det skulle vara utan honom så känns det som att tiden bara har flugit förbi. UNDERBART. Jag har verkligen inte så mycket att skriva, ordtorka, verkligen. Det suger. Hoppas inte folk slutar titta in för när jag kommer hem från landet igen på söndag borde jag ha en massa att skriva om..
I will try, to fix you.
070729
Nu är jag hemkommen från Ronneby. Det var så himla kul att kasta igen! Hade säkerligen gått bättre om jag hade tränat mer än en gång under det gångna året, men nu är det som det är. Kom inte sist, bäst av fastlandslagen.
Mycket kastande vart det inte eftersom att jag sabbade höft o rygg under första kasttillfället, men jag såg när dom andra kastade och jag verkligen saknat varpan. Jag vet att det låter som största töntsporten att stå och kasta en sten på en pinne.. Men när man väl vant sig vid och lärt känna gemenskapen där så vill man kasta hela tiden.
Den gemenskap jag syftar på är dock inom den klubb jag tillhör, tänker inte ens välja att kommentera några andra lag, tolkningen av kommentaren är fri.
Nu är jag hemma igen, känns skönt men ändå sorgligt. Tyckte det var så himla skönt att inte vara hemma. Jag behövde inte tänka på jävla räkningar, fastna vid datorn när man egentligen borde göra något helt annat och liknande saker.
Nu när jag satte mig här trodde jag att jag skulle ha hur mycket som helst att skriva om... Men nu har jag ordtorka..
Har hänt hur mycket som helst med Oliver den här veckan i alla fall. Han skrattar ännu mer, tussinuss. Tar saker i handen och stoppar direkt in i munnen. Ligger själv i vagnen och pysslar med sina leksaker istället för o skrika så man får bära på honom överallt o köra vagnen med typ magen. Jag älskar min son, skulle inte orka en dag till utan honom. Allt är verkligen jätte jobbigt just nu, utan honom vore jag svart, men istället kan jag faktiskt ärligt talat må bra med honom.
Jag vill se ut som svenska flaggan när du är klar, mörbultad och underbar.
Mycket kastande vart det inte eftersom att jag sabbade höft o rygg under första kasttillfället, men jag såg när dom andra kastade och jag verkligen saknat varpan. Jag vet att det låter som största töntsporten att stå och kasta en sten på en pinne.. Men när man väl vant sig vid och lärt känna gemenskapen där så vill man kasta hela tiden.
Den gemenskap jag syftar på är dock inom den klubb jag tillhör, tänker inte ens välja att kommentera några andra lag, tolkningen av kommentaren är fri.
Nu är jag hemma igen, känns skönt men ändå sorgligt. Tyckte det var så himla skönt att inte vara hemma. Jag behövde inte tänka på jävla räkningar, fastna vid datorn när man egentligen borde göra något helt annat och liknande saker.
Nu när jag satte mig här trodde jag att jag skulle ha hur mycket som helst att skriva om... Men nu har jag ordtorka..
Har hänt hur mycket som helst med Oliver den här veckan i alla fall. Han skrattar ännu mer, tussinuss. Tar saker i handen och stoppar direkt in i munnen. Ligger själv i vagnen och pysslar med sina leksaker istället för o skrika så man får bära på honom överallt o köra vagnen med typ magen. Jag älskar min son, skulle inte orka en dag till utan honom. Allt är verkligen jätte jobbigt just nu, utan honom vore jag svart, men istället kan jag faktiskt ärligt talat må bra med honom.
Jag vill se ut som svenska flaggan när du är klar, mörbultad och underbar.
Ronneby.
Nu bär det av, dags för varpa sm och eventuellt den enda semestervecka jag ska ha. Har ingen lust att skriva så mycket mer. Ses om en vecka!
Trött på att du ska vara så falsk, säg som det är.. Oliver går bra att leva med men inte mig. GNH.
Trött på att du ska vara så falsk, säg som det är.. Oliver går bra att leva med men inte mig. GNH.
.....
Men jag går sönder när jag tänker på dig, klockorna dom ringer, dom lagar allt tillslut, vi kommer nog till himlen, bara vi står ut. </3
070718
Min älskade lilla Oliver. Jag vet att jag säkerligen upprepar saker jag skriver om honom i hur många blogginlägg som helst. Men jag kan verkligen inte sluta "
Inatt hade jag sovsällskap av Sandra och hennes vackra son. Precis som med mig och Oliver så går det verkligen inte att ta fel på vem som är Tickes mamma. Vi satt uppe allt för länge, fick ca 5 timmars sömn inatt. Och av erfarenhet vet jag att jag borde sova en stund nu när Oliver sover.. Men istället sitter jag här som en annan liten fjärt. Jag får helt enkelt gå och lägga mig när Oliver lägger sig för natten sen istället.
Det gick tydligen hur bra som helst hos Olivers pappa igår, så imorgon ska min mor spatsera dit ett par timmar igen med lillshajten. Jag bara hoppas att det ska fortsätta funka bra, att Oliver ska få den nära kontakt med sin pappa som jag alltid önskat att jag haft med min. Ibland sitter jag och tänker tillbaka på hur det var när jag fortfarande var tillsammans med Olivers pappa.. Jag undrar så över hur allt skulle blivit om vi hade kämpat och blivit den familj vi kunde ha blivit.. Men nu är det lite sent för sånt, vi båda har gjort bort oss så otroligt mycket för varandra att det inte ens är värt att tänka på egentligen. Huvudsaken är att Oliver får sin mamma och pappa.
Var uppe en sväng hos min mormor idag med mamma och Oliver. Är alltid lika kul att se hur hon lyser upp när hon ser mig och min lillshajt.
Nu måste jag tömma diskmaskinen, får skriva mer någon annan dag då det finns mer tid och mer relevanta saker att skriva om..
070716
Idag är en varm och
Då är det familjerätten som ringer och berättar att Olivers pappa vill träffa honom. ÄNTLIGEN! Var min spontana reaktion, vill verkligen att Oliver ska få ha den kontakten. Men så berättar dom att anledningen till att han ringer dom och inte till mig är för att han inte vågar ringa mig.. Que? Han sitter även och påstår att jag ska ha ringt polisen och när jag får höra det av familjerätten blir jag bara ännu mer förvirrad, vad fan skulle jag ha ringt polisen för? Sen så får jag även höra att han vägrar träffa Oliver med mig, men hallå hur i sjuttsingen har ni tänkt att ni ska lära känna varandra? Oliver är så pass liten att han behöver någon han känner hos sig hela tiden. Och då var hans förslag att hans mamma skulle komma och hämta Oliver och lära känna Oliver först och ditten och datten, hallå dude! Det är din son, du ska väl ändå lära känna honom först och sedan låta släkten lära känna honom? Eller? Nåja, min kära mamma ska iaf promenera dit ett par timmar med Oliver imorgon förmiddag, inte ens sovmorgon. Tänkte passa på och städa lite medans Oliver är hos sin pappa! Gud vad det känns härligt att kunna skriva att han ska träffa sin pappa! Bara önskar att det hade inträffat lite tidigare, men nu är det som det är och jag verkligen hoppas för allas skull att det här ska bli jätte bra!
Efter den början på dagen käkade jag och MrX lite frukost för att sedan gå ut och promenera lite med Sandra och Ticke-Liten (nästan STOR). När vi hade kommit ner till centrum fick ju Oliver en riktig skrikattack, denna värme tycker han inte om och det är han duktig på att tala om för omgivningen också. Försökte med allt, provade t om att bada honom inne på en av toaletterna i centrum men ingenting hjälpte. Så hans snälla mormor kom ner och hjälpte mig att få hem honom och vagnen. Lite mat, lite vila.
Sen kom Olivers morfar hit och hämtade oss, dags för BVC och första
Långt inlägg, kort dag? Shit, jag är nog kär.
Minns inte längre.
Jag minns inte längre. Jag har glömt bort vem jag är. Allt jag känner nu är att jag är Olivers mamma. För det är så folk ser mig. Tolka det inte nu som att jag sitter och klagar på Oliver, jag konstaterar bara hur jag upplever saker och ting. Jag älskar att vara mamma, men jag saknar att faktiskt kunna vara bara Maria ibland. Det finns en person jag blir det med, det finns en person då jag alltid släpper loss och är mig själv till max med. Jag älskar den personen, värderar den personen högre än otroligt många andra väldigt betydelsefulla människor. Men det finns ingen som får mig att vara den där Maria igen så som den personen.
Jag minns inte längre hur det är att vara Maria. Jag minns inte längre hur det var att bli sedd utav någon på riktigt. Jag minns inte längre hur det var att inte veta vad älska är.
Nu vet jag det. Jag älskar min Oliver. Jag vet hur det är att vakna upp med honom varje morgon. Jag vet att jag är den stora kärleken i hans ögon. Jag vet att han gör mig till sin mamma.
Utan hans hjälp hade jag aldrig klarat av att bli en mamma till honom.
Jag är faktiskt lycklig som jag är, men det är mycket jag inte minns. Det finns mycket jag saknar. Dock finns det ännu mer jag längtar efter...
070711
Idag är en bra dag. Eller ja, har varit en bra dag i alla fall. Oliver sitter mer och mer, nu drar han till och med upp sig själv med hjälp av mina tummar och så sitter han en bra stund, nästan en hel minut. Vi har lekt en massa, sjungit en massa och bytt en massa blöjor som vanligt. Men han är äntligen helt frisk nu, så himla skönt. Och ikväll är det faktiskt tredje kvällen i rad han somnar innan kl 22 och nu sover han dessutom i sin egen säng igen. Tack och lov att det gick så fort att återgå till de rutinerna, var helt galen där ett tag när han var sjuk. Trodde att jag skulle behöva göra om allt från scratch och att det skulle ta 2 veckor innan det funkade igen. Men nu funkar det, tog 3 hela dagar.
Jag har faktiskt inget mer att skriva idag, men jag är inte lika trött idag. Nu ska jag spela The Sims2 innan jag får sällskap och måste sluta nörda mig.
Oliver är den finaste ungen som finns i mina ögon, så bespara mig negativa kommentarer, slöseri på eran tid.
070710
Jag är så trött. Trött på så mycket. Trött på att folk som inte känner mig ska kommentera mitt liv. Trött på att alltid verka så jävla glad och positiv (jag har faktiskt dåliga dagar jag med). Men framförallt är jag trött på att ha så mycket inom mig som jag bara vill berätta men inte kan, inte vågar. Det finns för mycket att förlora och förstöra. Det finns så mycket som skulle kunna bli annorlunda om jag bara kunde slänga ur mig dessa saker till denna person. Men jag kan inte. Jag vågar inte. Vet inte vad jag är mest rädd för, det jag kan vinna eller det jag kan förlora? Jag vet att en sekund och en dag i taget är vad som är sagt. Men det är så himla svårt. Jag har väntat på det här i 7 år nu, det kan hända samtidigt som jag inte riktigt vågar tro det. Och jag är rädd också, ja, jag är faktiskt jätterädd. Rädd att allt ska gå åt helvette och jag inte får mitt sagt. Jag är livrädd för det. Tror jag är livrädd för hur det än blir. Jag vet i alla fall klart och tydligt vad jag känner, men jag vet inte vad jag vill. Vill jag att du ska veta vad jag känner? Jag vet inte. Återigen känner jag mig allt för trött..
Ingen idé att fråga om vem jag menar, dom som vet är dom jag vill ska veta. Ta det inte personligt.
070709
Nu är jag nostalgisk. Satt och pratade med Sandra inatt i telefonen och det känns som typ 1-2 år sedan man gick i 7an tillsammans. Nu har man tagit studenten och blivit mamma. Det är ganska häftigt, det var ju inte riktigt såhär jag hade planerat mitt liv, men ju mer jag tänker på det.. Desto mer älskar jag det liv jag har. Jag har också suttit och tänkt tillbaka på tiden på BB. När allt var helt nytt, den där känslan av overklighet. Jag kunde inte en sekund på BB ana hur jobbigt och påfrestande det skulle vara att komma hem. Liten lindrig mjölkstockning och nyföddhetsgulsot (fick aldrig sova mer än 3 timmar i sträck då han skulle ha mat var 3e timme första månaden).. Men nu när jag tittar tillbaka på det så var det värt det. Min lilla shajt är värd allt det där och ännu mer. Tvekar inte en sekund på att gå igenom allt det där en gång till (visserligen är numera ett planerat snitt att föredra)..
Oliver har börjat känna igen sångerna jag sjunger för honom nu och man ser och hör tydliga försök att sjunga med (låter inte som det jag sjunger men det är en början iaf :). Jag gör nästan ingenting annat på dagarna än att aktivera Oliver nu, även om han ligger på lammfällen och leker med lekbågen eller leker i babysittern så sitter jag där och aktiverar honom. Jag tycker det är så himla underbart att se det där tacksamma leendet för att man engagerar sig. Det är så himlans underbart!
Nu är Oliver frisk. Äntligen. Så nu är det bara att börja om med dom tidigare inlärda rutinerna; badet, mat, pyjamas, lite puss och kramandes och sedan sova innan kl 22. Nu när han har varit sjuk har det ju varit helt sinnessjukt med rutiner, dom existerade liksom inte längre för varken mig eller Oliver. Men nu går det mot ljusare tider. Snart dags för Ronneby och landet :) Ska bli jätte mysigt.
Bilderna är från tiden på BB...
070707
Idag har vanligt en sån där skön dag igen, inte en vanlig, men en skön dag. Började dagen med att skicka ut Oliver i vagnen med sin mormor och gudfar för att kunna
När Sara och Cissi börjat röra sig hemåt kom Nadja ner. Vi har badat Oliver och lite sådär. Lugn och skön dag. Verkligen jätte skönt att få vara lugn ett tag. Så nu ligger Oliver på sin lammfäll på golvet och leker med Nadja.
Nu har chocken efter natten äntligen lagt sig, inte många människor som vet vad det handlar om.. Men ni som vet, det har lagt sig nu i alla fall. Nu är det en annan grej på hjärnan, nervositet. Usch, nej men det blir nog bra. Allt löser sig i slutändan till något bra. Jag måste tro på det, annars blir det en till natt utan sömn och det orkar jag verkligen inte.
HAHA
Jag dör av garv, kommentarerna jag har fått som var elaka var allihopa från samma ip-nr. Tyckte ju att det var lite suspekt när människan lämnar ett svensson namn som signatur och skriver sämre svenska än någon som aldrig satt sin fot i Sverige, SÅ PINSAM MAN KAN VARA! Jag tycker du som skrivit alltihop kan träda fram och stå för dina åsikter, du har ju inte gjort något olagligt när man har frihet att uttrycka sina åsikter i det här landet, var det inte du som gav mig en föreläsning i rättigheter kanske? HAHA :)
Jag kommer dessutom lägga in en anmälan.
Jag kommer dessutom lägga in en anmälan.
070706
Jag tycker det är ganska kul hur folk tolkar det jag skriver som "skitsnack". Att pappan inte har gett mig ett telefonnr jag kan få tag på honom på är inte mitt fel, att han blockat mig på msn är inte heller mitt fel. Jag har tom försökt att få kontakt med honom för att lägga upp ett umgängesschema via hans MAMMA. Dom gånger dom har träffats är det JAG som frågat om han vill träffa Oliver, men han har faktiskt en egen förmåga att ta kontakt på också. Jag försöker inte hålla Oliver ifrån sin pappa på något sätt, jag vill att min son ska ha sin pappa men om han ska hålla på såhär kan inte jag stanna upp allt mitt för att vara pappan tillfreds. Jag önskar ingen annan att hamna i den här sitsen, men man klarar sig. Jag lever för min son och skulle aldrig handla för något annat än hans bästa! Så släng ur er hur många kommentarer ni vill, allt jag bryr mig om är min sons lycka och välmående. Hans pappa och jag har lämnat varandra alltså ligger inte Olivers pappas hälsa lika nära mitt hjärta längre! Tänk på vad ni skriver till folk ni inte ens känner, ni som skämmer ut er, inte jag.
Självklart har Olivers pappa också rättigheter, jag som upplyst honom om vilka som finns, jag som har försökt få honom att träffa Oliver med mig tills dom har lärt känna varandra för att sedan träffa Oliver själv och när Oliver inte ammas längre ha Oliver själv över nätter osv. Kom inte hit jävla luffare och tro att ni vet så jävla mycket om mig och hur jag gör och hur jag tänker! Jävla idioter. Ni har inte en aning om hur mycket det tar på MIG att det inte funkar mellan Oliver och hans pappa, jag tänker på det varje kväll. Hade jag vetat att det skulle bli såhär är det inte säkert att Oliver skulle ha funnits, men nu är han här och då får man tam i fan i mej göra det bästa utav situationen! Nu är Oliver här och oavsett vad är det väl hans bästa som ska prioriteras? Jag tänker faktiskt inte ge hans pappa delad vårdnad frivilligt då jag inte vill riskera att Olivers pappa fortfarande håller på med sin kriminalitet, Oliver är värd bättre sådetså!
Kom igen mer era slaffsiga kommentarer när ni har underlag för dem! Det här är ända gånger jag kommer ta mig tid att kommentera så onödigt, omogna och groteska inlägg. Det här är en blogg på internet inte någons hela liv, tänk på det. HAde jag inte vart tillräckligt stark för att kunna kasta bort er från huvudet så fort jag gick från datorn hade jag kanske gått och tagit livet av mig, då hade Oliver varken haft mamma eller pappa, sug på den ni ;)
Jag snackar inte skit om Olivers pappa, jag säger inte att han inte vill. Jag beskriver det intryck jag får. Han har mitt telefonnummer, mitt hemnummer, min mammas telefonnummer och han vet precis vart vi bor. 10 minuters gångväg ifrån honom. Han vet att han är hur välkommen som helst att se sin son, har även smsat honom för läänge sedan till det nummer han sa var hans nya och skrev att jag ville att vi ska ses gemensamt så pass mycket att Oliver blir trygg med honom och han trygg med Oliver för att de sedan ska kunna ses själva. Så kom inte hit och lek allanballan och påstå att jag nekar Olivers pappa sin son, för det är ren lögn. Det enda jag har sagt att jag kommer kämpa emot är att ge med mig av delade vårdnaden med tanke på att den gång jag erbjöd honbom att mata Oliver med flaska istället för att amma för att försöka få de närmare varandra tackade han nej, inför en himlans massa människor från sin släkt under sin mammas tak. Så kom inte och släng en massa anklagelser på mig. Please alltså, att ni inte har bättre saker för er!
Självklart har Olivers pappa också rättigheter, jag som upplyst honom om vilka som finns, jag som har försökt få honom att träffa Oliver med mig tills dom har lärt känna varandra för att sedan träffa Oliver själv och när Oliver inte ammas längre ha Oliver själv över nätter osv. Kom inte hit jävla luffare och tro att ni vet så jävla mycket om mig och hur jag gör och hur jag tänker! Jävla idioter. Ni har inte en aning om hur mycket det tar på MIG att det inte funkar mellan Oliver och hans pappa, jag tänker på det varje kväll. Hade jag vetat att det skulle bli såhär är det inte säkert att Oliver skulle ha funnits, men nu är han här och då får man tam i fan i mej göra det bästa utav situationen! Nu är Oliver här och oavsett vad är det väl hans bästa som ska prioriteras? Jag tänker faktiskt inte ge hans pappa delad vårdnad frivilligt då jag inte vill riskera att Olivers pappa fortfarande håller på med sin kriminalitet, Oliver är värd bättre sådetså!
Kom igen mer era slaffsiga kommentarer när ni har underlag för dem! Det här är ända gånger jag kommer ta mig tid att kommentera så onödigt, omogna och groteska inlägg. Det här är en blogg på internet inte någons hela liv, tänk på det. HAde jag inte vart tillräckligt stark för att kunna kasta bort er från huvudet så fort jag gick från datorn hade jag kanske gått och tagit livet av mig, då hade Oliver varken haft mamma eller pappa, sug på den ni ;)
Jag snackar inte skit om Olivers pappa, jag säger inte att han inte vill. Jag beskriver det intryck jag får. Han har mitt telefonnummer, mitt hemnummer, min mammas telefonnummer och han vet precis vart vi bor. 10 minuters gångväg ifrån honom. Han vet att han är hur välkommen som helst att se sin son, har även smsat honom för läänge sedan till det nummer han sa var hans nya och skrev att jag ville att vi ska ses gemensamt så pass mycket att Oliver blir trygg med honom och han trygg med Oliver för att de sedan ska kunna ses själva. Så kom inte hit och lek allanballan och påstå att jag nekar Olivers pappa sin son, för det är ren lögn. Det enda jag har sagt att jag kommer kämpa emot är att ge med mig av delade vårdnaden med tanke på att den gång jag erbjöd honbom att mata Oliver med flaska istället för att amma för att försöka få de närmare varandra tackade han nej, inför en himlans massa människor från sin släkt under sin mammas tak. Så kom inte och släng en massa anklagelser på mig. Please alltså, att ni inte har bättre saker för er!
070704
Idag har varit en helt
Lillshajten är dålig igen. Stackaren måste vara otursförföljd eller något. De senaste dygnen har han strulat med allt och ingenting har funkat. Idag fick jag tag på BVC och hon antog att han var dålig i magen och rekomenderade en alvedon. Så när den var uppstoppad och klar i ändtarmen tog det väl en två-tre minuter så var han nästan som vanligt igen, han åt till och med utan mycket protest. Stackars min lilla shajt. Nästan så man känner sig som en dålig mamma när lillen blir sjuk hela tiden, men jag vet ju att så inte är fallet. Hade antagligen varit en dålig mamma om jag inte hade märkt att det var något som inte var som vanligt med lillen. Men med all tid och all kärlek som han får så skulle det vara oundvikligt för mig att inte se förändringar när dom uppstår.
Jag satt här om dagen och tänkte tillbaka på hela den här underbara/
Du som frågade om Olivers pappa, han är ett skämt från Palestina. I början uppehöll jag hans intresse för Oliver, sen kom ett hot om delad vårdnad och sen dess har jag inte hört något från honom eller någon annan, han går bara rätt förbi mig i centrum och liknande. Hans förlust, inte min.
Dopet.
Dopet ägde rum i Maria Kyrka 1/7 kl 16:00. Faddrar var Thomas, Anna och Janna. Prästen var min favorit, Heli. Dopet var jätte fint, var jätte nöjd med valet utav psalmer (tryggare kan ingen vara, måne och sol, du vet väl om att du är värdefull) och så. Suzanne läste tackbönen för Oliver och det var så himla fint alltihop. Jag är så himla glad att allt gick så bra i kyrkan. På mottagningen gick allt också himlans bra, god mat (TACK PAPPA!) och jätte fina presenter.
Jag har beställt fotografier på Oliver, ska nämligen göra tack-korten själv. Tänker inte skriva ut i inlägget här hur jag ska göra då folk som får tack-kort kanske tjuvläser. Men det kommer i alla fall att skickas tack-kort då jag var för snål för inbjudningskort.
Tack alla som var där, det var så himlans fint!
Att tillägga är att Oliver skötte sig grymt i kyrkan, bara lite gnäll men det gick över ungefär lika snabbt som det började.
070702
Vi har en vinnarbild. Den här får det bli, tack för alla synpunkter men det blidde min favoritbild till slut. Ska ta och sätta mig ner imorgon och skriva lite mer om själva dopet, hur det var och så.. Men för tillfället är det högre prioriterat att få ordning i mitt rum.. kasta ut massa skit för att få plats med alla fina doppresenter!
