Maria

Sovmorgon..

Imorse hade jag tydligen lämnat Oliver vaken i sängen med <3 och i ren trötthetsprotest gått och lagt mig i mammas säng för att vila en liten stund. Jag var bombis på att Oliver fortfarande sov, men tydligen så hade <3 och Oliver vart vakna ett himla bra tag innan dom kom och väckte mig vid 12. Tack för sovmorgonen.

Idag har vi nog inte gjort så mycket, nästan ingenting alls. Lekt en massa med Oliver, vart och handlat (2 gånger?), lagat mat, ätit och glott på TV.. Känns som man har gjort hur mycket som helst, är helt slut. Har tänkt att ta tag lite i städningen när jag har bloggat klart.

                                             

Imorgon blir det tvätta och packa. Åker ju tidigt på torsdag morgon, Barnens Ö here we come. Har iaf sett till att jag får ha <3 hos mig tills jag ska åka på torsdag, så vi kommer ta samma tåg. Skönt. Då blir det två nätter isär och sen komma hem och träffa <3 igen. Längtar dit redan nu, hur ska jag palla 2 nätter? De 2 nätter på rad vi var ifrån varandra sist hade jag jävligt svårt att sova och fokusera.. Men det kanske blir lättare när man är sysselsatt hela tiden.

Jag lagade mat idag igen, igår var det tacos och idag gjorde jag en köttbulle och pasta sallad. Det var grymt gott, men det verkade som att jag hade i något min mage inte var så vidare förtjust i, har jätte jobbigt med magen. Så min mamma fick natta Oliver ikväll då jag bodde inne på toaletten. Jag vet att <3 med största sannolikhet skulle gjort det om jag bad honom, men vill inte lägga Oliver för mycket på honom. Det är trotts allt inte hans ansvar alls. Han ska inte behöva göra något annat än dom roliga delarna.

Jag har fått massa frågor om min förlossning.. Så nu ska jag väl skriva ihop en liten förlossningsberättelse. Orkar dock inte leta fram förlossningsjournalen så några tider får ni inte;

Fredagen den 13 april var det dags för min igångsättning. Jag vart igångsatt pga vattenavgång två dagar innan och inga som helst antydningar till värkar. Jag åkte in och blev inskriven och fick min första gel. Efter den skulle man vänta i 6 timmar och sedan göra ny vaginal undersökning för att se hur pass mogen tappen var och om den fortfarande var omogen sätta en ny gel. Det blev  4 gelbehandlingar innan jag var öppen 3 cm. Då hade jag haft förvärkar i ungefär 30 timmar, var ganska trött. Hade fått morfin så jag hade lyckats sova iaf 6 av dom timmarna. Då var det tydligen dags att spräcka hål på någon hinna, WHAT? Hur mycket vatten kan man ha? Nåja, efter det satte de ett värkstimulerande dropp och sa att om ungefär 2 timmar sätter värkarna igång. Så då bad jag om lite morfin för att kunna sova. Hah, sagt och gjort sekunden efter att jag hade fått morfinet så satte värkarna igång. Så nå sova för mig blev det verkligen inte. Jag fick epidural, värmekuddar och lustgas. Lustgasen var bäst. Under de 7 timmar som jag låg i värkarbete minns jag inte så mycket, förrutom den oumbärliga smärtan tampades jag med panikångestattacker. Jag mådde riktigt dåligt, hade inte min älskade mamma stöttat mig hela vägen igenom värkarna fram till krystvärkarna vet jag inte hur det hade slutat. Vi brottades, skrek och en himla massa. Men det gick. Efter 7 timmars värkarbete sa de åt mig att sätta mig på en förlossningspall för nu var jag minnsann 10 cm öppen och skulle hjälpa lillskiten ner i förlossningskanalen. Satt där i någon minut sen orkade jag inte mer, försökte stå och krysta men gick inte. Så jag födde min son på det vanliga viset, sätesbjudning. Det tog 13 minuter att krysta ut honom och då andades jag ut, trodde det var över. Dom la honom mot mitt bröst och jag blev ställd, vi hade ögonkontakt i några korta minuter innan de tog bort hono för att låta den nyblivna mormorn klippa av navelsträngen och väga och mäta och allt sånt. Då trodde jag att jag kunde andas ut, men tydligen inte. Jävla moderkakan skulle ut också, det tog 50 minuter och en spruta. Sedan fick jag 3 ynka invärtes stygn och sen var det klart. Då fick jag amma för första gången, pussa honom, verkligen se på honom. Det var vackert. Men pga panikångestattackerna tänker jag aldrig mer utsätta mig själv för ett värkarbete när det finns planerat snitt att välja.


Nu ska jag snart ta tag i städningen, ta en cigg med <3 och sen kolla på Huset som Gud glömde. Ni som känner mig vet att jag vägrar skräckfilmer, vidrigaste jag vet. Men han har lyckats övertala mig så vi får se hur länge jag vågar titta.

---

Fortsätt bjuda på kommentarer.