Maria

                                                    

Valborgsfirandet har vart helt ok, firade hemma hos pappa med middag och film. Middagen var grymt nice, filmen minns jag inte.. Har för mig att jag sov mig igenom den, inte för att den var dålig utan för att jag blir så himlans trött av att vara någons mamma dygnet runt, jag blir inte trött på så sätt att jag blir trött på det utan jag blir trött -> sömnig. Sådetså. Jag älskar varje sekund av att vara mamma, bara det att det tar en liten stund med omställningen. Jag är glad att Oliver sover så mycket som han gör, då hinner jag sova några timmar till i alla fall. I och för sig får jag ganska mycket mer sömn än vad jag fick när jag gick i skolan fortfarande, den största skillnaden är dock att jag aldrig hinner komma in i djupsömn för att han vaknar varannan till var fjärde timme för att käka.

Oliver är så söt så söt så söt! Jag blir så tagen varje gång jag tittar på honom, kan sitta och titta på honom i timmar. Tiden liksom existerar inte när jag ser på min son, han är så himlans fin! Jag som tyckt att alla barn är så söta hit och dit, men ingen unge kan jämföra sig med MIN Oliver. Fan kan inte fatta hur fin han är! Kan inte fatta hur mycket jag älskar honom! Känslorna överumplar mig. 
     För varje gång min vackra son öppnar sina ögon är dom större och större. Han har verkligen fått det bästa av två världar! Från min sida har han fått näsan och läpparna och från sin pappa har han fått huvudformen, öronen och världens vackraste ögon och fransar till. Han är så fin så fin så fin. Jag undrar egentligen om någon annan än jag ser hur fin han är, eller om det är att jag älskar honom så mycket som gör honom så fin? Jag vet inte, och det spelar ingen roll heller. För mig är han världens bästa, finaste och vackraste människa. Även om han fungerar som en parasit i praktiken så är han det absolut vackraste som någonsin inträffat i mitt liv, han är det bästa jag någonsin gjort! Jag har inte ångrat mig en sekund på hela resan och jag tror aldrig att jag kommer göra det heller! Jag har fått världens finaste son och det finns ingenting att klaga på.

Jag hoppas det kommer bli bättre nu, jag verkligen hoppas det.
Jag har insett att jag måste vara aningen hård för att du ska förstå och agera, det är ganska jobbigt. För jag är inte en sån person egentligen, egentligen vill jag bara kramas på dig. Men det funkar ju uppenbarligen inte om jag inte bitchar lite på dig också. Jag vill inte bitcha mot dig, jag vill vara snäll. Men jag tror att jag har varit för snäll hittills. Jag har tagit för mycket skit. Jag vill inte ta mer skit, därför tänker jag inte göra det heller. Jag hoppas bara att du kommer stå för det du sagt nu, gör du inte det så vet jag inte vad som händer. Jag vill inte ens tänka tanken. Jag tycker ju om dig och jag vill fortsätta träffa dig, men det funkar fan inte om du ska bete dig så som du gjort. Jag vill inte gå runt och känna mig trasig. Jag vill känna mig hel, så hel som du kan få mig att känna mig ibland, du vet?