070316
Idag var jag inne på förlossningen hela dagen. Hade sammandragningar som jag har fått Bricanyl för och urinvägsinfektion, därför kändes/känns det som att det trycker på neråt som det gör. Vart ganska livrädd imorse när jag vaknade och det kändes som jag hade världens värkar.
Till en början var jag ganska sansad, tog en dusch, drack lite saft och satte mig ute på altanen. Smärtan gick över men kom tillbaka igen efter ungefär 20 minuter, det var liksom som att hela magen hårdnade, jag fick ont i svanken och det kändes som det tryckte på neråt utav bara den. Jag var redan innan jag ringde till KS väldigt sansad, inställd på att det var falskt alarm, jag tänkte att så här "lite ont" kan det ju bara inte göra?
När jag pratade med barnmorskan på KS per telefon och beskrev mina symptom var jag lugn och sansad men när hon sedan sa att jag skulle komma in för kontroll så blev jag livrädd. Tänk om jag ska föda barn nu? Jag ska inte föda barn nu, inte förrns i slutet av april/början på maj. Så jag blev en aning ställd, mamma sa att man hade hört paniken i min röst när jag ringde henne fast jag själv ansåg att jag var hur lugn och sansad som helst.
När vi kom dit fick jag först (ännu en gång) mäta aktiviteten på livmodern och barnets hjärtslag, förra gången jag var inne så låg livmoderns aktivitet runt 19-20, det gjorde den även idag fast ungefär var 10e minut gick den upp i ungefär 35-50 och som högst 60. Ganska obehagligt, den här gången hände det ju uppenbarligen nånting i livmodern. Gynundersökningen gjorde groteskt äckligt ont då jag fick en mindre sammandragning samtidigt och tårarna bara sprutade åt alla håll och kanter.
Sedan fick jag göra ett UL, sist jag såg bebosh så fick hela bebisen plats på skärmen, men nu tog huvudet upp nästan hela skärmen och man fick titta kroppsdel för kroppsdel. Men bebisen mådde jätte bra sa hon, det var det enda jag förstod av vad hon sa. Läkaren behärskade enligt mig inte svenska talet så pass bra att hon skulle jobba med svenska patienter som inte behärskar brytning så bra, men hon var väldigt gullig så hon är väl ursäktad då ;).
Efter en massa undersökningar, bök och flytt mellan olika undersökningssalar fick jag i alla fall med mig ett par Bricanyl hem (ett läkemedel som ska få livmodern att slappna av) och så skickade dom e e-recept för urinvägsinfektionen. Sammandragningarna fanns det ingen direkt förklaring till varför dom var där, min livmoder kände väl för att plåga mig lite och trycket nerår beror ju på urinvägsinfektionen. Som tur är brukar tydligen antibiotika mot urinvägsinfektion verka mycket snabbare än annan antibiotika så jag hoppas på att vara återställd till början av nästa vecka!
Sista skolveckan någonsin på den där jävla gymnasieskolan, känns så fantastiskt skönt!
Till en början var jag ganska sansad, tog en dusch, drack lite saft och satte mig ute på altanen. Smärtan gick över men kom tillbaka igen efter ungefär 20 minuter, det var liksom som att hela magen hårdnade, jag fick ont i svanken och det kändes som det tryckte på neråt utav bara den. Jag var redan innan jag ringde till KS väldigt sansad, inställd på att det var falskt alarm, jag tänkte att så här "lite ont" kan det ju bara inte göra?
När jag pratade med barnmorskan på KS per telefon och beskrev mina symptom var jag lugn och sansad men när hon sedan sa att jag skulle komma in för kontroll så blev jag livrädd. Tänk om jag ska föda barn nu? Jag ska inte föda barn nu, inte förrns i slutet av april/början på maj. Så jag blev en aning ställd, mamma sa att man hade hört paniken i min röst när jag ringde henne fast jag själv ansåg att jag var hur lugn och sansad som helst.
När vi kom dit fick jag först (ännu en gång) mäta aktiviteten på livmodern och barnets hjärtslag, förra gången jag var inne så låg livmoderns aktivitet runt 19-20, det gjorde den även idag fast ungefär var 10e minut gick den upp i ungefär 35-50 och som högst 60. Ganska obehagligt, den här gången hände det ju uppenbarligen nånting i livmodern. Gynundersökningen gjorde groteskt äckligt ont då jag fick en mindre sammandragning samtidigt och tårarna bara sprutade åt alla håll och kanter.
Sedan fick jag göra ett UL, sist jag såg bebosh så fick hela bebisen plats på skärmen, men nu tog huvudet upp nästan hela skärmen och man fick titta kroppsdel för kroppsdel. Men bebisen mådde jätte bra sa hon, det var det enda jag förstod av vad hon sa. Läkaren behärskade enligt mig inte svenska talet så pass bra att hon skulle jobba med svenska patienter som inte behärskar brytning så bra, men hon var väldigt gullig så hon är väl ursäktad då ;).
Efter en massa undersökningar, bök och flytt mellan olika undersökningssalar fick jag i alla fall med mig ett par Bricanyl hem (ett läkemedel som ska få livmodern att slappna av) och så skickade dom e e-recept för urinvägsinfektionen. Sammandragningarna fanns det ingen direkt förklaring till varför dom var där, min livmoder kände väl för att plåga mig lite och trycket nerår beror ju på urinvägsinfektionen. Som tur är brukar tydligen antibiotika mot urinvägsinfektion verka mycket snabbare än annan antibiotika så jag hoppas på att vara återställd till början av nästa vecka!
Sista skolveckan någonsin på den där jävla gymnasieskolan, känns så fantastiskt skönt!
Kommentarer
Trackback