Maria

                          

Olivers första leende kom igår. Det var helt fantastiskt! Han blir fortfarande mer o mer vaken om dagarna, dessvärre spyr han desto mer.. Nästan alla tröjor jag har är kräkiga. men hellre tvättar jag mina kläder om och om igen, han äter mer och mer åt gången nu med. Jag har börjat kalla honom "skrotet" mer och mer nu, det är på grund av minen han har på den där bilden, ser han inte ut som skrotet kanske? Just nu ligger han nere i sitt babygym så nöjd och sträcker på sig, jag tror inte att det är lång tid kvar alls tills han vänder på sig! Han är ganska knäpp min son, han älskar när man baddar bort spya i ansiktet på honom, då försöker han få in det man baddar honom med i munnen samtidigt som han ler, toksött och galet stört!

Var och träffade överläkaren på Järfällas psykiatriska mottagning idag, han var jätte bra. Var visserligen inte första gången vi träffades men mötet gav mig i alla fall någonting den här gången, visserligen mår man bajs nu i efterhand, men vad ska man göra? Det är väl lika bra att gå dit, rota runt i skiten och se glad ut fast det är svårt. Någon gång måste man ta tjuren vid hornen och kämpa, man måste det, annars blir man aldrig starkare som person. Det är trotts allt det jag strävar efter, att känna mig stark och tillräcklig för mig själv!  Jag vill inte vara stark för någon annans skull än för min egen, jo Olivers. Men inte för någon annan. Det är Oliver som är min familj, han är min son. Jag måste ta itu med mina hjärnspöken för att kunna ge honom den trygga uppväxten med den lyckliga mamman som jag vill och önskar!

Olivers pappa bara växer och växer i mina ögon! Hoppas det fortsätter så här! Ju bättre det går desto mer får dom träffas. Jag vill att Oliver ska kunna vara stolt över båda sina föräldrar, jag vill verkligen det. Så jag hoppas på att det fortsätter i det här spåret, jag gör verkligen det. Så länge du är så fin som du är förtjänar du och Oliver varandra!

EnVissPerson, du har satt igång mitt hjärnkontor, du kanske har rätt. Det här kanske redan är dömt att misslyckas. Men med största sannolikhet har du fel, det kanske inte blir som du vill, men jag misslyckas aldrig, saker och ting kanske inte alltid blir som jag vill.. Men jag ser aldrig det som ett misslyckande.