Maria

                            

Min solstråle. Varenda dag är en sådan välsignelse. Är så lycklig över att han är som han är. Visst skriker han och trilskas som varenda normal liten bebis, men han är så himla underbar även då. Han tackar aldrig nej till en stor kram eller en massa pussar över hela magen. Tiden bara rinner iväg, imorgon blir han två månader, kan inte fatta hur fort tiden har gått. Jag märker mer och mer för varje dag att han börjar utveckla en alldeles egen liten personlighet, han börjar bli mer och mer människa. Visst är han människa, men mer och mer en egen liten person kanske man ska skriva istället. Jag fattar fortfarande inte hur jag kan älska den här lilla människan så ofantligt mycket att jag var beredd på att ge upp hela mitt förra liv och börja ett nytt.. Ja, när man tänker efter är sig faktiskt ingenting likt. Allt är nytt, nästan varenda känsla som dyker upp i kroppen är också helt ny.. Shit, det här är helt fantastiskt. Älskar att vara mamma, jag verkligen avgudar det. Jag har fortfarande inte ångrat en sekund att jag blev mamma och jag älskar att det känns så rätt. Allt mellan mig och min underbara son känns så himla rätt!

                                             

Studenten har man lyckats ta också. Gud vilken hemskt rolig dag det var!! De få timmarna jag var i skolan var dock ganska jobbiga, har aldrig vart en direkt stor hit för mig att vara ifrån Oliver längre än nödvändigt. Men på kvällen sen var det värst men ändå så bäst och kul man haft med polarna på länge. Olivers mormor fick vara barnvakt en hel natt utan att jag var hemma för första gången, visserligen var/är han lite liten för det fortfarande enligt mig, men jag ville verkligen gå ut på studenten.. Studenten var verkligen en dag jag längtat efter länge och nu ångrar jag verkligen inte att jag gick ut. Det var så himla kul och dagen efter var ännu mer underbar, min kära lilla kråka har aldrig varit mer glad över att se mig som han var då.. Jag måste bara avsluta det här inlägget med att tacka er sjukt underbara tjejer som var med ut, fan vad kul det var! Vi får göra om det här om ett år eller två när lilla Janna tar sin student!

Nej, jag känner att jag skulle kunna skriva hur länge som helst. Men det ska jag inte göra, lillkråkan sover och det borde jag och min onda axel också göra. Får ursäkta att jag inte skriver lika ofta längre, men har inte lika mycket tid som när kråkan låg i magen och det känns rätt värdelöst att skriva ett inlägg när man inte kan sätta sig ner och skriva ordentligt.