Maria

                  

Nu är jag nostalgisk. Satt och pratade med Sandra inatt i telefonen och det känns som typ 1-2 år sedan man gick i 7an tillsammans. Nu har man tagit studenten och blivit mamma. Det är ganska häftigt, det var ju inte riktigt såhär jag hade planerat mitt liv, men ju mer jag tänker på det.. Desto mer älskar jag det liv jag har.  Jag har också suttit och tänkt tillbaka på tiden på BB. När allt var helt nytt, den där känslan av overklighet. Jag kunde inte en sekund på BB ana hur jobbigt och påfrestande det skulle vara att komma hem. Liten lindrig mjölkstockning och  nyföddhetsgulsot (fick aldrig sova mer än 3 timmar i sträck då han skulle ha mat var 3e timme första månaden).. Men nu när jag tittar tillbaka på det så var det värt det. Min lilla shajt är värd allt det där och ännu mer. Tvekar inte en sekund på att gå igenom allt det där en gång till (visserligen är numera ett planerat snitt att föredra).. 

Oliver har börjat känna igen sångerna jag sjunger för honom nu och man ser och hör tydliga försök att sjunga med (låter inte som det jag sjunger men det är en början iaf :). Jag gör nästan ingenting annat på dagarna än att aktivera Oliver nu, även om han ligger på lammfällen och leker med lekbågen eller leker i babysittern så sitter jag där och aktiverar honom. Jag tycker det är så himla underbart att se det där tacksamma leendet för att man engagerar sig. Det är så himlans underbart!

Nu är Oliver frisk. Äntligen. Så nu är det bara att börja om med dom tidigare inlärda rutinerna; badet, mat, pyjamas, lite puss och kramandes och sedan sova innan kl 22. Nu när han har varit sjuk har det ju varit helt sinnessjukt med rutiner, dom existerade liksom inte längre för varken mig eller Oliver. Men nu går det mot ljusare tider. Snart dags för Ronneby och landet :) Ska bli jätte mysigt.

---

Bilderna är från tiden på BB...