Maria

                         

Oliver. Idag är jag så himlans tacksam över att du finns. Jag är tacksam över kärleken i din blick när våra ögon möts. Jag är tacksam för att du blir så lugn så fort jag tar dig i min famn. Jag är tacksam för att du sover så tryggt i min famn. Jag är tacksam för att jag får älska dig så mycket som jag gör. Ingenting kan krossa mig när jag har dig. Inte ett skit kommer åt mig. Du är mitt ljus i allt mörker Oliver. Du får min dag att vara helt underbar fast den egentligen borde vara helt keff. Jag vet att du omöjligt kan förstå hur viktig du är för mig när du såhär liten och pluttig, men en vacker dag kommer du förstå att det var din ankomst till världen som räddade mitt liv!

Ibland när något går sönder i en människa kan det inte bli helt igen.
Det suger att det ska bli såhär gång på gång. Det suger verkligen att jag inte klarar av att vara i en normal relation. Det suger verkligen att jag inte är som andra tjejer som tar svek gång på gång. Nej det gör det nog inte. Visst fine är jag nere. Det suger att jag kan börja gråta vilken sekund som helst. Men det gör fan ingenting egentligen. Jag vet att du inte kan svika mig mer nu. Jag vet att jag är starkare än att stanna med någon som gör mig ledsen. Jag är inte som många av mina tjejkompisar som tar svek gång på gång. Visst har jag hunnit dejta ett antal fler killar än vad polarna har, MEN jag har aldrig stannat med någon som fått mig att må dåligt. Där är skillnaden på mig och andra tjejer. Jag vill må bra, därför nöjer jag mig inte med något som inte får mig att må bra mer än ungefär en gång i veckan och håller mig i glad i max ett dygn. Jag vet i alla fall nu att killen i mitt liv är Oliver, han skulle aldrig såra mig med flit. Jag behöver ingen jävla snubbe som ska ta hand om mig hit eller dit, jag klarar mig faktiskt alldeles utmärkt själv. Jag har insett att en relation ska bygga på vilja och gemensamma förhoppningar inte på behov och rädlsa, om bara fler människor kunde inse det skulle antagligen många människor vara starkare och bättre på att säga ifrån. VÄGRA LEVA I EN RELATION SOM INTE FUNKAR SOM DEN SKA! Jag är skit ledsen och mår skit dåligt vissa stunder på dygnet, men jag tänker inte hålla på älta skiten med varenda levande människa, det räcker att få skriva av sig en skvätt och försöka vänja sig vid tanken och acceptera det som är.
Jag har inte slutat tycka om dig, tro inte det för en sekund.

Inatt blir min första natt ensam med min prins. Mamma ska sova hos sin karl, grattis till er btw, är otroligt glad för eran skull även om jag kanske inte visar det alla gånger.
Jag ser fram emot att vara ensam med min bebis, känns mer verkligt då på något sätt. Blir betydligt mer påtagligt att man är ensamstående och jag antar att det är bra. Jag tror att jag behöver inse det för att klara av det här, mamma börjar ju jobba igen nästa vecka och då börjar mitt föräldraskap på allvar. Då är det bara jag och Oliver. Det är otroligt jävla totalskrämmande på samma gång som det är det mest häftiga och spännande som hänt mig i hela mitt liv. Oliver är bäst. Så är det bara, det finns ingen människa som jag älskar eller någonsin har älskat som kan mäta sig med hur mycket jag älskar min son, ingen kan göra det. Jag är Olivers pappa evigt tacksam för att jag fick föda hans son. För att den vackraste lilla babyn på hela jorden kom till mig.