070901
Nu är klockan mycket. Det är alldeles sent på lördag morgon. Jag är trött. Men förmår mig inte att sova. För jag vet att jag kommer gråta när jag lägger mig ner. Jag kommer gråta, floder. Jag har insett att alla underbara dagar jag har med Oliver nu är räknade. Om ett par år kommer jag inte alls vara viktig på honom på samma sätt som jag är nu. Jag har sån ångest över det.
Oliver räddade mitt liv genom att komma till mig. Han fick mig att känna mig behövd, viktig, uppskattad. Det är tack vare mig som han lever idag. Det är jag som matar honom, jag som byter hans blöjor, jag som badar honom, jag som tröstar honom.. Ja, jag gör allt för honom. Jag älskar det. Jag älskar att göra allt det här med honom, även om det är jobbigt ibland så får det där leendet alla känslor av att man är trött och sliten och helst av allt bara skulle sova ett helt liv bara att försvinna.
Jag älskar att se honom i ögonen, den där speciella ögonkontakten. Hela jag bara fylls med ett lyckorus och blir helt sprallig, då brukar vi skratta. Jag älskar att låta mina fingertoppar smeka hans bebislena mage eller lår och se hur han ryser för att det kittlas men blir sur när man slutar. Alla älskar vi väl hudkontakt. Jag älskar när han är jätte trött, strax innan han somnar.. Då han ligger i min famn, ser mig i ögonen med sina slumriga ögon och känner på mitt ansikte med sin lilla knubbiga hand. Jag älskar när han gråter, när jag får hålla honom intill mig och trösta, älskar att känna hur han sakta men säkert lugnar ner sig för att sedan bli sprallig och vild och vilja leka igen.
Jag tror nog att jag älskar att vara mamma till Oliver <3
Oliver räddade mitt liv genom att komma till mig. Han fick mig att känna mig behövd, viktig, uppskattad. Det är tack vare mig som han lever idag. Det är jag som matar honom, jag som byter hans blöjor, jag som badar honom, jag som tröstar honom.. Ja, jag gör allt för honom. Jag älskar det. Jag älskar att göra allt det här med honom, även om det är jobbigt ibland så får det där leendet alla känslor av att man är trött och sliten och helst av allt bara skulle sova ett helt liv bara att försvinna.
Jag älskar att se honom i ögonen, den där speciella ögonkontakten. Hela jag bara fylls med ett lyckorus och blir helt sprallig, då brukar vi skratta. Jag älskar att låta mina fingertoppar smeka hans bebislena mage eller lår och se hur han ryser för att det kittlas men blir sur när man slutar. Alla älskar vi väl hudkontakt. Jag älskar när han är jätte trött, strax innan han somnar.. Då han ligger i min famn, ser mig i ögonen med sina slumriga ögon och känner på mitt ansikte med sin lilla knubbiga hand. Jag älskar när han gråter, när jag får hålla honom intill mig och trösta, älskar att känna hur han sakta men säkert lugnar ner sig för att sedan bli sprallig och vild och vilja leka igen.
Jag tror nog att jag älskar att vara mamma till Oliver <3
070830
Har vart sjuk länge nu. Blir fortfarande typ en sekund bättre och bättre för varje dag. Men det är så himla jobbigt. Och nu har Oliver börjat snora och hosta också. Stackars liten. Men hans humör är det då inget fel på, vaken och glad. Idag har inte fått göra mer än att byta pyjamas mitt på dagen. Usch, jag känner mig så lat. Men båda har vart lite krassliga så vi har legat på sängen och myst och lekt en massa hela dagen. Så himla mysigt.
Oliver sitter nästan helt själv nu. Styrkan har han ju garanterat, inget snack om saken. Men balansen är ju lite si och så. Har fällt upp vagnen ett snäpp, tjoho tror nästan att jag gjort det senast av alla jag känner. Men han sitter fortfarande inte helt utan har den bara i samma läge som babysittern är. Och duktig som han är säger han till om det blir ansträngande för ryggen så då fäller jag ner stödet igen. Så nu kan man faktiskt vara ute nästan en hel dag utan att han skriker och skäller på mig för att han måste ligga ner hela tiden. Dock så har jag inte kommit så långt att jag klarar av att vända honom bort från mig, det vill jag nog inte göra förrns typ efter årsskiftet i alla fall. Tycker det är så mysigt att vara ute och gå och kunna gå och prata med honom.'
Jag har insett nu, att jag kände nog inte kärlek för Oliver på en gång. Det gör jätte ont att tänka så nu, men jag gjorde inte det. Men som det är nu så älskar jag honom mer än någon annan. Men tydligen (enligt litteratur) så är det vanligast att man antingen känner hur mycket kärlek som helst eller ingenting de första dagarna/veckorna. Men som tur var tog det bara ett par dagar för mig att börja älska honom. Gud, det känns så himla härligt. Jag har en son, jag älskar honom som en mamma älskar sitt barn. Jag är så himla lycklig över att jag har fått den äran, jag har fått äran att älska och uppfostra världens finaste människa. Jag är så lycklig. Kommer man någonsin ner på jorden igen?
Jag är en ond människa, jag och Oliver sover tillsammans igen. Vi börjar om med allt då det är dags för dagen med stort D istället.
Oliver sitter nästan helt själv nu. Styrkan har han ju garanterat, inget snack om saken. Men balansen är ju lite si och så. Har fällt upp vagnen ett snäpp, tjoho tror nästan att jag gjort det senast av alla jag känner. Men han sitter fortfarande inte helt utan har den bara i samma läge som babysittern är. Och duktig som han är säger han till om det blir ansträngande för ryggen så då fäller jag ner stödet igen. Så nu kan man faktiskt vara ute nästan en hel dag utan att han skriker och skäller på mig för att han måste ligga ner hela tiden. Dock så har jag inte kommit så långt att jag klarar av att vända honom bort från mig, det vill jag nog inte göra förrns typ efter årsskiftet i alla fall. Tycker det är så mysigt att vara ute och gå och kunna gå och prata med honom.'
Jag har insett nu, att jag kände nog inte kärlek för Oliver på en gång. Det gör jätte ont att tänka så nu, men jag gjorde inte det. Men som det är nu så älskar jag honom mer än någon annan. Men tydligen (enligt litteratur) så är det vanligast att man antingen känner hur mycket kärlek som helst eller ingenting de första dagarna/veckorna. Men som tur var tog det bara ett par dagar för mig att börja älska honom. Gud, det känns så himla härligt. Jag har en son, jag älskar honom som en mamma älskar sitt barn. Jag är så himla lycklig över att jag har fått den äran, jag har fått äran att älska och uppfostra världens finaste människa. Jag är så lycklig. Kommer man någonsin ner på jorden igen?
Jag är en ond människa, jag och Oliver sover tillsammans igen. Vi börjar om med allt då det är dags för dagen med stort D istället.
070828
Jag mår lite bättre, fortfarande lite snorig och hostig men det känns att jag håller på bli frisk iaf, skönt. Hade inte orkat vara sjuk i århundraden.
Idag så har jag varit med Becca och William hela dagen. Han är snart 2 månader, Oliver snart 5 månader.. Minns knappt att Oliver har vart så liten, men samtidigt känns det som han föddes för en vecka sen. Vi gick lite i centrum, jag hittade en tröja. Fast det jag egentligen var på jakt efter var en babyfilt till lillkisen. Den hittade jag ju självklart inte förrns i sista butiken man går in i, billig var den inte heller. Men den verkar vara bra iaf.
Igår kom ett paket som jag hade beställt till Oliver från barnensbokklubb. Jätte fina saker, en bok som färglägger sig själv varje sida när man drar ut den (du hajar mer om du kollar bilderna), en dvd med rim och ramsor och ett jättefint badlakan. Dessvärre hade inte badlakanet det där huvudfacket jag vill att det ska ha.
Annars så känner jag mig ganska tom och trött, helt slut. Tror att det är för att jag har röjt runt utomhus trotts att jag är sjuk. Usch. Jag har iaf bestämt mig för att FÖRSÖKA sluta röka nu. Ska röka upp dom cigg jag har kvar och sedan av ekonomiska anledningar inte köpa fler cigg och när man inte har några cigg är det ju lite svårt att röka, inte sant? Det är ju främst för Olivers skull jag vill sluta. Fattar inte hur dum jag kunde vara att börja igen när han bara var två veckor gammal. Skäms ju som en hund. Nej, nu är det dags att sluta. Så framtida inlägg som framställs som lite arga är nog bara för att jag inte har nikotin i kroppen.
Jag har levt 17 år av mitt liv utan dig, förstår inte varför det är så svårt nu.
Idag så har jag varit med Becca och William hela dagen. Han är snart 2 månader, Oliver snart 5 månader.. Minns knappt att Oliver har vart så liten, men samtidigt känns det som han föddes för en vecka sen. Vi gick lite i centrum, jag hittade en tröja. Fast det jag egentligen var på jakt efter var en babyfilt till lillkisen. Den hittade jag ju självklart inte förrns i sista butiken man går in i, billig var den inte heller. Men den verkar vara bra iaf.
Igår kom ett paket som jag hade beställt till Oliver från barnensbokklubb. Jätte fina saker, en bok som färglägger sig själv varje sida när man drar ut den (du hajar mer om du kollar bilderna), en dvd med rim och ramsor och ett jättefint badlakan. Dessvärre hade inte badlakanet det där huvudfacket jag vill att det ska ha.
Annars så känner jag mig ganska tom och trött, helt slut. Tror att det är för att jag har röjt runt utomhus trotts att jag är sjuk. Usch. Jag har iaf bestämt mig för att FÖRSÖKA sluta röka nu. Ska röka upp dom cigg jag har kvar och sedan av ekonomiska anledningar inte köpa fler cigg och när man inte har några cigg är det ju lite svårt att röka, inte sant? Det är ju främst för Olivers skull jag vill sluta. Fattar inte hur dum jag kunde vara att börja igen när han bara var två veckor gammal. Skäms ju som en hund. Nej, nu är det dags att sluta. Så framtida inlägg som framställs som lite arga är nog bara för att jag inte har nikotin i kroppen.
070826
Helgen har varit super. Har umgåtts med Anna och familjen. Superskönt. Jag och Anna tog en promenix i lördags ner till Outlet, syrran och hennes pojkvän följde också med. På vägen till Outlet (i centrum) köpte Anna en gudomligt söt typ "flanell"skjorta och bruna matchande mjukispants till Oliver. Min lilla skit låg inte i vagnen utan fick glida i bärsele hos sin moster, så vi kunde använda vagnen till alla kassar Anna drog på sig.
Framåt kvällen satt vi och umgicks med resten av min familj ute på altanen mestadels och när Oliver somnat för natten såg vi Fatal Attraction.. När jag såg hur Glenn Close betedde sig i den filmen relaterade jag till en människa jag inte ens vill nämna vid namn i bloggen, men ni som känner mig vet precis vem jag menar.
Idag vaknade jag typ med dödslängtan, är så jävla sjuk. Jag förstår inte vem som har smittat mig men jag hoppas att den som känner sig skyldig mår minst lika kasst som jag. Har snorat och varit febrig och svimfärdig hela dagen. Och inte får man någon hjälp av Olivers pappa heller, ringde faktiskt för första gången och bad om hjälp idag. Jag bad honom komma hem till mig och natta Oliver eftersom att jag mådde så dåligt att jag bara grät.. Ringde dessutom mitt på dagen så han inte skulle behöva stressa, men han tyckte jag skulle gå dit istället. Hallå, om jag inte ens kan natta min son ordentligt hur ska jag då kunna ta mig till andra sidan söderhöjden med barnvagn och hela köret? Skoja inte.
Har beställt vinteroverall till Oliver idag. Kanske lite tidigt, jag vet. Men när jag såg den Linda hade beställt till Prinsessan Zandra blev jag kär och beställde en likadan fast i blått istället för rosa då naturligtvis.
Har hällt i mig mängder av äckligt jävla te med honung och litervis med socker i. Men inte fan hjälper det. Nej, nu ska jag röka mina mentholcigg och låtsas att dom hjälper tillfrisknandet.
Att lite hjälp en gång, en kväll ska vara så mycket begärt..
Framåt kvällen satt vi och umgicks med resten av min familj ute på altanen mestadels och när Oliver somnat för natten såg vi Fatal Attraction.. När jag såg hur Glenn Close betedde sig i den filmen relaterade jag till en människa jag inte ens vill nämna vid namn i bloggen, men ni som känner mig vet precis vem jag menar.
Idag vaknade jag typ med dödslängtan, är så jävla sjuk. Jag förstår inte vem som har smittat mig men jag hoppas att den som känner sig skyldig mår minst lika kasst som jag. Har snorat och varit febrig och svimfärdig hela dagen. Och inte får man någon hjälp av Olivers pappa heller, ringde faktiskt för första gången och bad om hjälp idag. Jag bad honom komma hem till mig och natta Oliver eftersom att jag mådde så dåligt att jag bara grät.. Ringde dessutom mitt på dagen så han inte skulle behöva stressa, men han tyckte jag skulle gå dit istället. Hallå, om jag inte ens kan natta min son ordentligt hur ska jag då kunna ta mig till andra sidan söderhöjden med barnvagn och hela köret? Skoja inte.
Har beställt vinteroverall till Oliver idag. Kanske lite tidigt, jag vet. Men när jag såg den Linda hade beställt till Prinsessan Zandra blev jag kär och beställde en likadan fast i blått istället för rosa då naturligtvis.
Har hällt i mig mängder av äckligt jävla te med honung och litervis med socker i. Men inte fan hjälper det. Nej, nu ska jag röka mina mentholcigg och låtsas att dom hjälper tillfrisknandet.
Att lite hjälp en gång, en kväll ska vara så mycket begärt..
070823
Min lillkille är galen. Idag har han gjort en hel del massa nya saker bara sedan vi klev upp. Imorse gick Oliver och hans pappa upp för att leka i några timmar så jag fick sova, SKÖNT. Sen blev Oliver lagom grinig och mammig som vanligt, då låg vi i sängen och han åt lite och lekte lite om vart annat. Sen klev vi upp, när jag satte mig i ena soffan för att ringa vårdcentralen och gnälla för att jag har så jävla ont så vänder han sig från rygg till mage bara sådär och håller på försvinna iväg.. Som tur var så sprang hans far dit så fort jag ropade och hjälpte honom till rätta igen, sen låg han där en stund och vände sig från det ena hållet till det andra lite hur som helst.
Inte nog med det, när vi kommer hem efter en tur på ICA i bärselen så rullar han iväg all världens väg och lägger in sig själv i en filt för att ligga och mysa och glo på TV. Sen lyfter jag upp och leker lite med honom för att sedan träna hans ben och ryggmuskler lite. Ställer honom på golvet framför en liten pall i hopp om att den ska engagera honom att stå upp en stund på något annat än mina lår eller min urinblåsa.. Då tar han pallen som stöd och står själv. Det är helt sjukt, ungen är 4 månader. Ska ungar kunna sånt redan nu? Jag blir helt ställd alltså..
Jag minns fortfarande då han inte ens kunde lyfta nacken och knappt kunde hålla ögonen öppna..
http://www.aftonbladet.se/stockholm/article488595.ab
Inte nog med det, när vi kommer hem efter en tur på ICA i bärselen så rullar han iväg all världens väg och lägger in sig själv i en filt för att ligga och mysa och glo på TV. Sen lyfter jag upp och leker lite med honom för att sedan träna hans ben och ryggmuskler lite. Ställer honom på golvet framför en liten pall i hopp om att den ska engagera honom att stå upp en stund på något annat än mina lår eller min urinblåsa.. Då tar han pallen som stöd och står själv. Det är helt sjukt, ungen är 4 månader. Ska ungar kunna sånt redan nu? Jag blir helt ställd alltså..
Jag minns fortfarande då han inte ens kunde lyfta nacken och knappt kunde hålla ögonen öppna..
http://www.aftonbladet.se/stockholm/article488595.ab
070822
Ingen bild idag. Skriver inte hemifrån så ni får hålla er till nästa inlägg för det. Vet inte varför jag har blivit så dålig på att skriva, kan bero på att livet bara leker på och jag inte har så överdrivet mycket att klaga på längre.
Har tänkt så himla mycket på hur många människor som kliver in i ens liv men som blir utkastade genom åren.. Då menar jag inte dom som försvinner någonstans på vägen utan dom som verkligen blir utkastade, det är ganska synd. Jag har bara en önskan, och det är att alla människor som känner på sig att dom ska bli utkastade inte ens försöker ta sig in i mitt liv. Av mig får man bara en chans, alla människor jag känner från och med nu har bara en chans att visa vad dom går för. Blir det svek, är det game over och utkastning för all framtid.
Idag har jag faktiskt inte gjort ett skit. Jag har bara legat o såsat, Oliver har sovit en hel del.. Måste varit skönt för honom som höll sig vaken nästan hela dagen igår. Vet inte om jag gör rätt eller fel i att inte tvinga honom att sova på dagen, men inför natten blir det nattningsrutin, fy så jag fasar inför hans 5månaders dag. Det är liksom dagen med stort D , dagen då Oliver ska börja tränas att somna själv i sin egen säng.
Nu är det ju så att när vi inte sover hos hans pappa, alltså hemma hos oss så sover han i sin egen säng tills han vill äta. Då får han sova resten av natten bredvid mig eftersom att jag alltid somnar om medans han äter på natten och i och med det så blir det inte av att jag lyfter över honom till sin egen säng igen.
Det är så lite som far runt i mitt huvud just nu, ska jag bara njuta av att jag har det så bra? Eller ska jag börja leta efter fel igen? Så som jag brukar göra så fort jag har det bra.. Nej, jag tror att jag bara ska njuta just nu.
Har tänkt så himla mycket på hur många människor som kliver in i ens liv men som blir utkastade genom åren.. Då menar jag inte dom som försvinner någonstans på vägen utan dom som verkligen blir utkastade, det är ganska synd. Jag har bara en önskan, och det är att alla människor som känner på sig att dom ska bli utkastade inte ens försöker ta sig in i mitt liv. Av mig får man bara en chans, alla människor jag känner från och med nu har bara en chans att visa vad dom går för. Blir det svek, är det game over och utkastning för all framtid.
Idag har jag faktiskt inte gjort ett skit. Jag har bara legat o såsat, Oliver har sovit en hel del.. Måste varit skönt för honom som höll sig vaken nästan hela dagen igår. Vet inte om jag gör rätt eller fel i att inte tvinga honom att sova på dagen, men inför natten blir det nattningsrutin, fy så jag fasar inför hans 5månaders dag. Det är liksom dagen med stort D , dagen då Oliver ska börja tränas att somna själv i sin egen säng.
Nu är det ju så att när vi inte sover hos hans pappa, alltså hemma hos oss så sover han i sin egen säng tills han vill äta. Då får han sova resten av natten bredvid mig eftersom att jag alltid somnar om medans han äter på natten och i och med det så blir det inte av att jag lyfter över honom till sin egen säng igen.
Det är så lite som far runt i mitt huvud just nu, ska jag bara njuta av att jag har det så bra? Eller ska jag börja leta efter fel igen? Så som jag brukar göra så fort jag har det bra.. Nej, jag tror att jag bara ska njuta just nu.
070820
Meow. Måste bara få skriva av mig mitt lyckorus. Han är världens underbaraste kille och vi har världens underbaraste son. Är så glad att två människor som vi kan förändras så pass mycket att vi passar varandra. Trivs med dig som handen i hansken, hoppas bara så innerligt att det ska fortsätta vara såhär bra, att vi sakta men säkert ska hitta den där ultimata familjelyckan av att bara vara vi 3.
Haha jag var så jävla game i fredags.
Måste bara tacka allt kul folk som var på Toxic i fredags, grymt kul. Verkligen. Det var grymt! Dessvärre var jag inte lika game dagen efter, snarare game over.
Oliver mår bara fint. Han växer så det knakar och är bara så glad i allt och alla. Så himla kul att se. 4 månader och 5 dagar. Alltså har 4 månader och 2 dagar gått sen jag kom hem från BB. Min verklighet är underbar. Tycker bara det är så synd att det finns så många konfliktsökande avundsjuka människor som måste klaga på andra för att må bättre. Och det allra sämsta är ju när ni kastar er egen skit på andra, så synd.
Dagen har börjat bra, var på BVC. Han hade inte gått upp så mycket.. Han väger 6995 g nu, men dom sa att det var en fas i åldern, att han kommer ta igen det sen. Sen käkade vi lunch på Roma, åt en kycklingsallad. Fan vad nyttig man leker då. Sen handlade jag hem lite blöjor och mat till Oliver och lite nya kläder. Nu är jag bara trött o slut har så ont i ljumsken av den där jäva nya bölden att jag inte kan gå. orkar liksom inte skriva mer just nu.
Haha jag var så jävla game i fredags.
Måste bara tacka allt kul folk som var på Toxic i fredags, grymt kul. Verkligen. Det var grymt! Dessvärre var jag inte lika game dagen efter, snarare game over.
Oliver mår bara fint. Han växer så det knakar och är bara så glad i allt och alla. Så himla kul att se. 4 månader och 5 dagar. Alltså har 4 månader och 2 dagar gått sen jag kom hem från BB. Min verklighet är underbar. Tycker bara det är så synd att det finns så många konfliktsökande avundsjuka människor som måste klaga på andra för att må bättre. Och det allra sämsta är ju när ni kastar er egen skit på andra, så synd.
Dagen har börjat bra, var på BVC. Han hade inte gått upp så mycket.. Han väger 6995 g nu, men dom sa att det var en fas i åldern, att han kommer ta igen det sen. Sen käkade vi lunch på Roma, åt en kycklingsallad. Fan vad nyttig man leker då. Sen handlade jag hem lite blöjor och mat till Oliver och lite nya kläder. Nu är jag bara trött o slut har så ont i ljumsken av den där jäva nya bölden att jag inte kan gå. orkar liksom inte skriva mer just nu.
070814
Jag har ett matmonster. Han älskar morgongröten och morotspurré. Fast jag har haft funderingar på om det hamnar mest i magen eller på magen. Det funkar iaf så himla mycket bättre nu när han får två mål mat om dagen förrutom amningen, han är mätt mycket längre mellan varje måltid, även mellan amningstillfällena.
Oliver är så mysig, så go. Han väcker mig varje morgon av att han ligger och pratar, känner mig på ansiktet och skrattar. Finns inget mysigare sätt att vakna på. Har insett nu hur mycket jag saknar att ha honom hos mig i sängen när jag ska gå och lägga mig. Det känns så himla tomt. Men han är iaf där när jag vaknar och det tackar jag gudarna för. Det är himelsk att se den man älskar mest av allt så fort man vaknar. Det finns ingenting jag skulle prioritera högre än det.
Idag har vi varit i centrum en sväng med Madde och Andreas. Köpte en ny brun/vit randig body och två par strumor (på Kappahl naturligtvis) och så fick han en ny vagnleksak av Madde. Det är ett jätte sött vitt lamm som spelar när man drar i snöret. Nu ska jag bara vara tillräckligt kreativ så jag hittar något sätt att få in den i vagnen på då det är knytanordning och jag inte direkt har krokar i Olivers vagn.
Efter centrumturen gick vi hem till Olivers gudfar, Oliver deckade visserligen typ direkt men jag och han hann iaf prata lite, var ett tag sen han var här. När Oliver hade slocknat kollade hans gudfar i munnen på honom och man ser två små risgryn nu, dom har inte trängt igenom tandköttet än men dom är på god väg. Liten börjar bli stor. Hua vad fort allt går, nu förstår jag verkligen vad folk menar med att man måste ta vara på varje dag. Därför är jag nog glad att jag har den här bloggen och dokumenterar, så om man om några år blir nostalgisk kan man alltid läsa igenom och minnas den här underbara och lite småjobbiga tiden.
När vi hade kommit hem igen lekte han en stund på golvet med lekbågen och ett av alla hans mjukisdjur, sen vart det morotspurré och ett bad. Sen ammade han sig själv till sängs redan vid 20 tiden. Så nu ligger han där så sött i sin fina gröna spjälsäng och bara sover hur underbart som helst.
070812
Jag är så jävla trött. Så jävla sliten. Så jäkla borta hela tiden. Har ständig huvudvärk, ont i hela kroppen och svettas hela tiden. Tror jag kommer gå i väggen snart. Oliver tar knäcken på mig snart. Jag älskar honom så mycket, jag älskar att vara mamma. Men det börjar kännas nu. Jag börjar bli så trött. Och i och med det får jag mindre bröstmjölk eftersom att jag aldrig hinner vila eller äta ordentligt och då är han hungrig varje timme. Blir skrikigare, en sån jävla ond cirkel. Jag är så trött, trött, trött. Känner gråten i halsen hela tiden. Fan vad jobbigt det är. Orkar inte sitta här och låtsas som att allt är så jävla bra, för det är det inte.
Jag älskar min son, jag ångrar inte att jag födde honom. Få fan inga sådana tankar, men jag känner nu hur trött jag är efter att ha tagit allt ansvar och löst allt själv i 4 månader. Han har sin pappa, men eftersom att vi inte lever tillsammans blir det ändå jag som får ta allt. Jag har ibland tänkt på att sluta amma redan nu, så han kan sova hos sin pappa ibland. Jag får ont i hjärtat och hatar mig själv av att bara tänka så. Jag gråter för att jag tycker att allt det här är så jävla jobbigt.
Nu har stormen lagt sig. Oliver fick lite blåbärspurré och ett bad o sen så somnade han in som en strandad val. Mitt humör är synnerligen bättre än när jag tidigare idag skrev det där ovan, känner mig som en helt annan människa nu när allt är lugnt.
Har varit i Södertälje några dagar där, haft det jätte bra förrutom Olivers skrikmaraton som varade allt för många timmar, men det la sig det med. Han är barn och han skriker, lätt att vara så förnuftig när han är tyst. Har verkligen märkt att min son har mycket mer temperament än andra barn, han är tydligen mycket svår att hantera, enligt de som har "snällare" barn. Jag tycker då inte att Oliver är mindre snäll för att han skriker mer och högre än andras barn. Alla människor är ju olika, är ju ungefär samma princip som att jag är snällare än min syster för att jag inte skriker när jag t ex är hungrig utan piper till lite fint.
Jag och Ammi har iaf haft galet kul. Visserligen har den ena ungens skrik avlöst den andras, men vadfan det finns inget underbarare än våra ungar! Oliver kärade ner sig något grovt i henne, log så fort hon pratade med honom. Mysigt värre. Älskar att se hur han blir mer och mer social och pratar med okänt folk på pendeln och så när folk tittar ner i vagnen, supergulligt.
Tanden verkar ha försvunnit igen, haha galet det där. Jag och Ammi såg det lilla risgrynet klart och tydligt men nu hittar jag det inte, skumt det där. Men tids nog tittar nog tänderna ut ordentligt. Längtar så jag blir tokig.
Hej, jag heter Oliver. Ingen tjaffsar med mig och mina homies. Samt så tycker jag om blåbärspurré.
Jag älskar min son, jag ångrar inte att jag födde honom. Få fan inga sådana tankar, men jag känner nu hur trött jag är efter att ha tagit allt ansvar och löst allt själv i 4 månader. Han har sin pappa, men eftersom att vi inte lever tillsammans blir det ändå jag som får ta allt. Jag har ibland tänkt på att sluta amma redan nu, så han kan sova hos sin pappa ibland. Jag får ont i hjärtat och hatar mig själv av att bara tänka så. Jag gråter för att jag tycker att allt det här är så jävla jobbigt.
Nu har stormen lagt sig. Oliver fick lite blåbärspurré och ett bad o sen så somnade han in som en strandad val. Mitt humör är synnerligen bättre än när jag tidigare idag skrev det där ovan, känner mig som en helt annan människa nu när allt är lugnt.
Har varit i Södertälje några dagar där, haft det jätte bra förrutom Olivers skrikmaraton som varade allt för många timmar, men det la sig det med. Han är barn och han skriker, lätt att vara så förnuftig när han är tyst. Har verkligen märkt att min son har mycket mer temperament än andra barn, han är tydligen mycket svår att hantera, enligt de som har "snällare" barn. Jag tycker då inte att Oliver är mindre snäll för att han skriker mer och högre än andras barn. Alla människor är ju olika, är ju ungefär samma princip som att jag är snällare än min syster för att jag inte skriker när jag t ex är hungrig utan piper till lite fint.
Jag och Ammi har iaf haft galet kul. Visserligen har den ena ungens skrik avlöst den andras, men vadfan det finns inget underbarare än våra ungar! Oliver kärade ner sig något grovt i henne, log så fort hon pratade med honom. Mysigt värre. Älskar att se hur han blir mer och mer social och pratar med okänt folk på pendeln och så när folk tittar ner i vagnen, supergulligt.
Tanden verkar ha försvunnit igen, haha galet det där. Jag och Ammi såg det lilla risgrynet klart och tydligt men nu hittar jag det inte, skumt det där. Men tids nog tittar nog tänderna ut ordentligt. Längtar så jag blir tokig.
Hej, jag heter Oliver. Ingen tjaffsar med mig och mina homies. Samt så tycker jag om blåbärspurré.
070809
Jag har blivit så grymt dålig på att blogga. Verkar dock som att intresset att intresset av att läsa min blogg har svalnat. Kanske ska lägga ner helt och hållet?
De senaste dagarna har jag underhållit mig med Ammi, hon och hennes söta Linus har bott här i två nätter och idag följer jag med henne till Södertälje, hon har ingen dator hemma så inget internet på ett tag.
Det har hänt massor med Oliver. Han får gröt till frukost (dock smartprovsportioner men han får men iaf). Blandar dock ut det med min bröstmjölk så det är mer nån sås med gröt smak än gröt han äter. En tand, nej nu ljuger jag, hela två tänder är på väg upp. Man ser tydligt det vita i tandköttet och det är vasst. Så gulligt, dock är han just nu århundradets skrikigaste, gnälligaste och tröttaste unge. Men han är lika underbar och bringar lika stor lycka för det!
Jag kan fortfarande inte sluta tänka på dig. Hela tiden.
070706
Idag har det varit full rulle, skönt. Har nästan kunnat sluta tänka på dig,
Jag började dagen med socmöte, var tvungen att försäkra mig om att dom pröjsar lägenhet om jag får någon vilket dom kommer att göra. Efter det sprang jag till försäkringskassan och fyllde i lite blanketter och sprang vidare. Och observera att innan jag gjorde allt det där så hann jag köpa blöjor minnsan! När vi kom hem igen så slocknade lillen, Nattis kom förbi en sväng. Sen så satt jag mest och väntade på att hon skulle komma tillbaka, BIG MISSTAKE. Så istället drog jag med Sandra och några vänner till henne bort till plaskis och badade med Oliver och såsade där i ett par timmar. Det var skönt att komma ut, skönt att jag iaf orka göra saker med min son och engagera mig.
Ticke-Liten-nästanstor har blivit alldeles jättestor, sittvagn och bortvänd från sin mamma och allt. Sikken liten bamsing som bara vill se världen, men ack så söt han är. Tror jag skulle kunna dö för mindre söta ungar alltså. Han är 26 dagar äldre än Oliver, bara hoppas så mycket att tårna nästan spricker att Oliver inte kommer vilja ha sittvagn så tidigt. Vill gärna att han ska kunna sitta själv innan han får sittvagn, och sitta själv grejar inte min älskling på 26 dagar, fast han är på god väg.
Jag har bestämt mig för att min älskling ska få testa Mild Havre Gröt imorgon, visserligen är det en vecka kvar tills han blir 4 månader (
Jag tänker på dig varje jävla sekund.
Det gör ont.
Just nu gör det bara så ont. De ord du sa, sjunker sakta men säkert in och borrar små hål i mitt hjärta.
Jag förväntade mig visserligen ingenting, men att det skulle göra såhär ont efteråt, det trodde jag inte.
Jag är så rädd, så livrädd för att aldrig någonsin igen träffa någon jag känner för som jag känner för dig.
Som jag har känt för dig, enda sen första gången jag såg dig och trodde att jag aldrig kunde få dig.
Ibland önskar jag att jag aldrig mött dig, då hade jag nog inte haft lika ont.
Men du gav mig det största, finaste och det bästa. Det kommer jag att vara dig evigt tacksam för.
Fast just nu gör det bara faktiskt jätte ont.
070730
Idag har vart en helt underbar dag, haft det väldigt bra. Upp vid 9tiden, äta frukost, göra rent vagnen och sen ut och ta en frukostfika med Sarah och hennes lilla Cissi. Vart ett par timmar ute i solen, skönt. Efter det bar vi av hem till mig, Olivers pappa var här och lite så. Sen så kom Olivers gudmor hit och lekte med honom ett par timmar. Totalmysigt.
Han är så söt, jag bara smäller av. Skrattar av lycka av nästan allt han gör. Kan inte förstå hur jag kan älska någon så här mycket, det är sanslöst! Oliver är den bästa människan jag vet! Det finns ingen som någonsin rådit bot på mitt behov av närhet så som han, det räcker mot att han ler mot mig så är jag nöjd hur länge som helst.
Shit, jag kan inte tänka mig att det redan gått 3.5 månad, samtidigt som det känns som om han alltid funnits och jag inte kan föreställa mig hur det skulle vara utan honom så känns det som att tiden bara har flugit förbi. UNDERBART. Jag har verkligen inte så mycket att skriva, ordtorka, verkligen. Det suger. Hoppas inte folk slutar titta in för när jag kommer hem från landet igen på söndag borde jag ha en massa att skriva om..
I will try, to fix you.
070729
Nu är jag hemkommen från Ronneby. Det var så himla kul att kasta igen! Hade säkerligen gått bättre om jag hade tränat mer än en gång under det gångna året, men nu är det som det är. Kom inte sist, bäst av fastlandslagen.
Mycket kastande vart det inte eftersom att jag sabbade höft o rygg under första kasttillfället, men jag såg när dom andra kastade och jag verkligen saknat varpan. Jag vet att det låter som största töntsporten att stå och kasta en sten på en pinne.. Men när man väl vant sig vid och lärt känna gemenskapen där så vill man kasta hela tiden.
Den gemenskap jag syftar på är dock inom den klubb jag tillhör, tänker inte ens välja att kommentera några andra lag, tolkningen av kommentaren är fri.
Nu är jag hemma igen, känns skönt men ändå sorgligt. Tyckte det var så himla skönt att inte vara hemma. Jag behövde inte tänka på jävla räkningar, fastna vid datorn när man egentligen borde göra något helt annat och liknande saker.
Nu när jag satte mig här trodde jag att jag skulle ha hur mycket som helst att skriva om... Men nu har jag ordtorka..
Har hänt hur mycket som helst med Oliver den här veckan i alla fall. Han skrattar ännu mer, tussinuss. Tar saker i handen och stoppar direkt in i munnen. Ligger själv i vagnen och pysslar med sina leksaker istället för o skrika så man får bära på honom överallt o köra vagnen med typ magen. Jag älskar min son, skulle inte orka en dag till utan honom. Allt är verkligen jätte jobbigt just nu, utan honom vore jag svart, men istället kan jag faktiskt ärligt talat må bra med honom.
Jag vill se ut som svenska flaggan när du är klar, mörbultad och underbar.
Mycket kastande vart det inte eftersom att jag sabbade höft o rygg under första kasttillfället, men jag såg när dom andra kastade och jag verkligen saknat varpan. Jag vet att det låter som största töntsporten att stå och kasta en sten på en pinne.. Men när man väl vant sig vid och lärt känna gemenskapen där så vill man kasta hela tiden.
Den gemenskap jag syftar på är dock inom den klubb jag tillhör, tänker inte ens välja att kommentera några andra lag, tolkningen av kommentaren är fri.
Nu är jag hemma igen, känns skönt men ändå sorgligt. Tyckte det var så himla skönt att inte vara hemma. Jag behövde inte tänka på jävla räkningar, fastna vid datorn när man egentligen borde göra något helt annat och liknande saker.
Nu när jag satte mig här trodde jag att jag skulle ha hur mycket som helst att skriva om... Men nu har jag ordtorka..
Har hänt hur mycket som helst med Oliver den här veckan i alla fall. Han skrattar ännu mer, tussinuss. Tar saker i handen och stoppar direkt in i munnen. Ligger själv i vagnen och pysslar med sina leksaker istället för o skrika så man får bära på honom överallt o köra vagnen med typ magen. Jag älskar min son, skulle inte orka en dag till utan honom. Allt är verkligen jätte jobbigt just nu, utan honom vore jag svart, men istället kan jag faktiskt ärligt talat må bra med honom.
Jag vill se ut som svenska flaggan när du är klar, mörbultad och underbar.
Ronneby.
Nu bär det av, dags för varpa sm och eventuellt den enda semestervecka jag ska ha. Har ingen lust att skriva så mycket mer. Ses om en vecka!
Trött på att du ska vara så falsk, säg som det är.. Oliver går bra att leva med men inte mig. GNH.
Trött på att du ska vara så falsk, säg som det är.. Oliver går bra att leva med men inte mig. GNH.
.....
Men jag går sönder när jag tänker på dig, klockorna dom ringer, dom lagar allt tillslut, vi kommer nog till himlen, bara vi står ut. </3
070718
Min älskade lilla Oliver. Jag vet att jag säkerligen upprepar saker jag skriver om honom i hur många blogginlägg som helst. Men jag kan verkligen inte sluta "
Inatt hade jag sovsällskap av Sandra och hennes vackra son. Precis som med mig och Oliver så går det verkligen inte att ta fel på vem som är Tickes mamma. Vi satt uppe allt för länge, fick ca 5 timmars sömn inatt. Och av erfarenhet vet jag att jag borde sova en stund nu när Oliver sover.. Men istället sitter jag här som en annan liten fjärt. Jag får helt enkelt gå och lägga mig när Oliver lägger sig för natten sen istället.
Det gick tydligen hur bra som helst hos Olivers pappa igår, så imorgon ska min mor spatsera dit ett par timmar igen med lillshajten. Jag bara hoppas att det ska fortsätta funka bra, att Oliver ska få den nära kontakt med sin pappa som jag alltid önskat att jag haft med min. Ibland sitter jag och tänker tillbaka på hur det var när jag fortfarande var tillsammans med Olivers pappa.. Jag undrar så över hur allt skulle blivit om vi hade kämpat och blivit den familj vi kunde ha blivit.. Men nu är det lite sent för sånt, vi båda har gjort bort oss så otroligt mycket för varandra att det inte ens är värt att tänka på egentligen. Huvudsaken är att Oliver får sin mamma och pappa.
Var uppe en sväng hos min mormor idag med mamma och Oliver. Är alltid lika kul att se hur hon lyser upp när hon ser mig och min lillshajt.
Nu måste jag tömma diskmaskinen, får skriva mer någon annan dag då det finns mer tid och mer relevanta saker att skriva om..
070716
Idag är en varm och
Då är det familjerätten som ringer och berättar att Olivers pappa vill träffa honom. ÄNTLIGEN! Var min spontana reaktion, vill verkligen att Oliver ska få ha den kontakten. Men så berättar dom att anledningen till att han ringer dom och inte till mig är för att han inte vågar ringa mig.. Que? Han sitter även och påstår att jag ska ha ringt polisen och när jag får höra det av familjerätten blir jag bara ännu mer förvirrad, vad fan skulle jag ha ringt polisen för? Sen så får jag även höra att han vägrar träffa Oliver med mig, men hallå hur i sjuttsingen har ni tänkt att ni ska lära känna varandra? Oliver är så pass liten att han behöver någon han känner hos sig hela tiden. Och då var hans förslag att hans mamma skulle komma och hämta Oliver och lära känna Oliver först och ditten och datten, hallå dude! Det är din son, du ska väl ändå lära känna honom först och sedan låta släkten lära känna honom? Eller? Nåja, min kära mamma ska iaf promenera dit ett par timmar med Oliver imorgon förmiddag, inte ens sovmorgon. Tänkte passa på och städa lite medans Oliver är hos sin pappa! Gud vad det känns härligt att kunna skriva att han ska träffa sin pappa! Bara önskar att det hade inträffat lite tidigare, men nu är det som det är och jag verkligen hoppas för allas skull att det här ska bli jätte bra!
Efter den början på dagen käkade jag och MrX lite frukost för att sedan gå ut och promenera lite med Sandra och Ticke-Liten (nästan STOR). När vi hade kommit ner till centrum fick ju Oliver en riktig skrikattack, denna värme tycker han inte om och det är han duktig på att tala om för omgivningen också. Försökte med allt, provade t om att bada honom inne på en av toaletterna i centrum men ingenting hjälpte. Så hans snälla mormor kom ner och hjälpte mig att få hem honom och vagnen. Lite mat, lite vila.
Sen kom Olivers morfar hit och hämtade oss, dags för BVC och första
Långt inlägg, kort dag? Shit, jag är nog kär.
Minns inte längre.
Jag minns inte längre. Jag har glömt bort vem jag är. Allt jag känner nu är att jag är Olivers mamma. För det är så folk ser mig. Tolka det inte nu som att jag sitter och klagar på Oliver, jag konstaterar bara hur jag upplever saker och ting. Jag älskar att vara mamma, men jag saknar att faktiskt kunna vara bara Maria ibland. Det finns en person jag blir det med, det finns en person då jag alltid släpper loss och är mig själv till max med. Jag älskar den personen, värderar den personen högre än otroligt många andra väldigt betydelsefulla människor. Men det finns ingen som får mig att vara den där Maria igen så som den personen.
Jag minns inte längre hur det är att vara Maria. Jag minns inte längre hur det var att bli sedd utav någon på riktigt. Jag minns inte längre hur det var att inte veta vad älska är.
Nu vet jag det. Jag älskar min Oliver. Jag vet hur det är att vakna upp med honom varje morgon. Jag vet att jag är den stora kärleken i hans ögon. Jag vet att han gör mig till sin mamma.
Utan hans hjälp hade jag aldrig klarat av att bli en mamma till honom.
Jag är faktiskt lycklig som jag är, men det är mycket jag inte minns. Det finns mycket jag saknar. Dock finns det ännu mer jag längtar efter...
070711
Idag är en bra dag. Eller ja, har varit en bra dag i alla fall. Oliver sitter mer och mer, nu drar han till och med upp sig själv med hjälp av mina tummar och så sitter han en bra stund, nästan en hel minut. Vi har lekt en massa, sjungit en massa och bytt en massa blöjor som vanligt. Men han är äntligen helt frisk nu, så himla skönt. Och ikväll är det faktiskt tredje kvällen i rad han somnar innan kl 22 och nu sover han dessutom i sin egen säng igen. Tack och lov att det gick så fort att återgå till de rutinerna, var helt galen där ett tag när han var sjuk. Trodde att jag skulle behöva göra om allt från scratch och att det skulle ta 2 veckor innan det funkade igen. Men nu funkar det, tog 3 hela dagar.
Jag har faktiskt inget mer att skriva idag, men jag är inte lika trött idag. Nu ska jag spela The Sims2 innan jag får sällskap och måste sluta nörda mig.
Oliver är den finaste ungen som finns i mina ögon, så bespara mig negativa kommentarer, slöseri på eran tid.